söndag 19 augusti 2012

If i had the opportunity to do it again...

Imorgon börjar min lillasyster gymnasiet. Hela sommaren har jag tyckt att det inte känns helt okej men nu när jag har accepterat att jag själv är gammal så vet jag att hon är redo för gymnasiet. Mer än redo, imorgon öppnar sig dörren för nya fantastiska möjligheter och den bästa tiden i hennes liv. Jag är inte ett dugg orolig, hon är så smart och trygg i sig själv att det inte kan bli annat än bra.

Men detta innebär ju också att det faktsikt är hela fem år sedan jag började gymnasiet.
Den 23:e augusti år 2007 vaknade jag så nervös att jag trodde att jag skulle kräkas. Plötsligt skulle man åka buss varje morgon, hitta på inte bara en skola som är arton gånger större utan man skulle dessutom ha lektioner på andra, lika stora skolor. Jag kände inte en kotte i min nya klass. En av mina vänner hade varit på språkresa med en av mina nya klasskompisar, det var så mycket jag visste om människorna jag skulle spendera de närmsta tre åren.
Vi var en ganska splittrad klass, alla hade sitt gäng men när det väl gällde så fanns sammanhållningen där. Alla skulle vara med och visst blev det en hel del hetsiga diskussioner men jag tror att vi i grund och botten trivdes ganska bra med varandra.

Allt kändes omöjligt svårt men ni vet, när man väl faller in i rytmen brukar det gå bra ändå. Sista året på gymnasiet läste jag ju kurser på en annan skola, helt ensam. Det trodde jag väl aldrig någonsin att jag skulle fixa. Jag som alltid försökt smälta in i väggen så fort jag inte hade någon vid min sida frågade mig fram till rätt klassrum och det slutade med att jag, i min ensamhet, hade de roligaste lektionerna under hela min skoltid.

I mina ögon är gymnasiet en megastor grej, man lär sig så mycket om sig själv.
Men du vet Matilda, det är bara att ringa om det är för jävligt för jag kommer och hämtar dig.
Men om man bara biter ihop så kan man snart se tillbaka på de där första dagarna man bävade för med stolthet. För man klarar det faktiskt, även om det känns som om man ska dö varenda sekund så har det plötsligt gått en månad och då kan man skratta åt det.


Finns det något bättre sätt att summera detta än med en bildbomb från min första tid på gymnasiet?





Haha hittade precis en text där jag skrivit om "killen med frillan bakochfram" Någon som minns honom? Jag hade ett sånt jävla crush på honom, stört snygg... Undra vad det blev av honom?

Kossan är en bra beskrivning av min personlighet på den tiden! Inte en enda vettig tanke i huvudet.

Ett mail från vår idrottslärare. Jag läste "banan" som frukten banan och fick inte alls ihop det, till mitt försvar var jag inte ensam om detta i klassen...

Till och med insparken som jag fasade för, överlevde jag! Tyvärr inte med hedern i behåll men va fan ska man med den till?
Fina klassen, vad är ett team om man inte har sett varandra nästan nakna? Eh...
Känner ni igen mig i underkläder och mjöl i ansiktet?

6 kommentarer:

  1. Tvekar inte en sekund på att du kommer och hämtar mig om det är hemskt, puss pårej :*

    SvaraRadera
  2. Hade jag behövt uppleva allt igen, så hade jag lugnt skippat hela första veckan i skolan. Man gjorde endå bara en massa strunt.
    In spark och annat sket.

    Men annars så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag som snarare önskar att jag varit med på mer grejer... Men det är där våra likheter skiljer sig som mest!

      Radera
  3. Kom också att tänka på högstadiet och gymnasiet idag nu när båda "småkusinerna" börjat ett nytt skolkapitel. Jag älskade gymnasiet, visst var det tufft ibland men jag hade ofta väldigt roligt :) Mötte inte jag dig i skolan din första dag förresten eller är jag helt senil nu, haha? Har för mig det. Det är en väldigt läskig dag, särskilt för er som fick börja skolan i en helt ny stad...
    Hm, nu svamlar jag en massa.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo Stina, du hade sovmorgon och kom in tidigare för att visa mig vart hörsalen låg! Jag är dig evigt tacksam för detta, hade troligtvis dött annars!

      Radera