tisdag 18 september 2012

Något som gör mig ledsen

Jag blir faktiskt lite ledsen när jag inser att jag misslyckats med att sätta mina små först. Hela sommaren har jag intalat mig själv att katterna kommer i första hand, nästan varje ledig stund har jag ägnat åt dem men inte förrän jag faktiskt var lite ledig insåg jag at det inte har varit i närheten av tillräckligt. Kanske för Tokyo, han är ändå ganska självständig eller nöjer sig med någon annans sällskap då och då. Jag har snart varit ledig i fem dagar och Nattis har suttit som ett häftplåster efter mig. Inte nödvändigtvis så att han ska sitta i mitt knä eller låta sig klappas hela tiden. Däremot skriker han så fort jag tittar bort i en kvart. Inte förrän nu när han plötsligt började "mamma-snutta" min kofta insåg jag att han antagligen har saknat sin mamma, det vill säga mig.
Trodde inte att det fanns på kartan att han skulle börja snutta på mig men det gjorde han och det får mitt hjärta att gå i bitar. Helst vill jag bara krama honom och tala om att jag aldrig mer tänker lämna honom men det vore ju en lögn. Imorgon drar jobbet igång igen.

Det blir annorlunda denna gången, jag tänker inte jobba från tidig morgon till långt in på nätterna mer. Nu har jag möjligheten att skapa lite balans i vardagen igen och det tänker jag göra. Det ska ägnas mer tid åt kattungelek, mer tid åt mig själv och framför allt mer tid åt socialt umgänge, något jag är extremt dålig på. Både vänner och sambon ska jag försöka ta vara på.


Hösten är här och nu är det dags att ta tag i livet igen

3 kommentarer:

  1. Vilken härlig höstbild får mig nästan att gilla hösten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag började leta efter denna bilden i oktober-mappen men hör och häpna, detta är faktiskt mitten av november förra året!

      Radera
  2. Katter får inte ignoreras. De är det sötaste som finns!

    SvaraRadera