Ok (börjar inte jag typ alla mina blogginlägg med ok?) anyway, idag har jag tagit reda på att kissungarna är rädda för triceratopser men tycker att bergsgorillor är ganska spännande.
Hur?
Genom den beprövade metoden kallad; charader.
Måste säga att jag ändå är ganska bra på charader, så länge jag får härma en bergsgorilla eller en triceratops. Okej, min Magikarp är rätt skicklig också om jag får säga det själv!
Förövrigt har jag (omedvetet) läst/tittat på ganska mycket författarintervjuer under den senaste tiden och insett att nästan alla har en gemensam nämnare. De har alltid gillat att berätta.
Så jag började granska mig själv och min första tanke var att jag som vanligt ska vara tvärt emot alla andra. Jag har aldrig varit någon berättare, aldrig kunnat hålla ordning på roliga historier och det var alltid min bror som hittade på historier och berättade för mig. Bara sådär på rak arm hittade han på något, det har alltid fascinerat mig.
Men sen kom jag på att under en ganska lång period i mitt liv* använde jag alltid uttrycket"En gång" när jag skulle berätta något som hade hänt mig, även om det bara var ett par timmar tidigare. Ett annat utslitet uttryck jag hade var "det var en gång en Sanna" och sen kunde vad som helst följa, att jag uttryckte en åsikt eller bara berättade något om mig själv.
Så ja, jag antar att det får räknas helt enkelt.
*En gång för länge länge sedan var jag så himla askalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar