Kissungarna har varit lite oroliga ikväll och jag förstod inte varför förrän jag gick och la mig. Jag hade precis krupit ner i sägen och släckt lampan när någon kröp tätt intill bakom mig.
Jag minns att jag hann tänka "jösses vad hårig Carl har blivit" innan jag insåg att min sambo jobbar kväll ikväll och inte har kommit hem än. Jag var ensam hemma och blev skedad av någon väldigt hårigt i mörkret.
Behöver jag ens försöka beskriva min panik?
Jag tror nog att ni förstår.
Lugnt och sansat (haha) tände jag lampan och försökte förbereda mig på vilken syn som skulle möta mig men inget och jag menar verkligen inget, hade kunnat få mig att rusa snabbare ut till städskåpet än de åtta svarta ögonen som stirrade tillbaka på mig.
Beväpnad med dammsugaren återvände jag till sovrummet och nog för att det var svårt att suga upp en spindel i samma storlek som min sambo* men tack vare team work klarade vi det, jag och dammsugaren.
Efter det var det bara att fortsätta dammsuga resten av huset eftersom 1. det tar 20 minuter innan man kan vara säker på att spindlarna har dött i dammsugaren 2. man måste ju avreagera sig paniken på något sätt.
Panikdammsuga är verkligen min grej. Om jag bara kunde lära mig att panikskura toaletter också istället för att få panik och börja kallsvettas av bara tanken så skulle det vara bra. (Jag vet, jag skulle nog behöva terapi, min toalettfobi har passerat alla rimliga gränser)
*eventuell överdrift av spindelns storlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar