fredag 28 november 2014

Är du dig själv eller en modifierad version av dig själv?

Det är okej att vara ledsen fick jag höra.
Men inte för ledsen, bara lagom ledsen. För min förlust är inte så pass stor att det är proportionerligt att gå sönder. Inte ens lite.
Man måste visst vara arg också. Helst så pass att man vill jävlas med den man är arg på. Göra saker man vet någon annan inte skulle uppskatta. Bara för att man kan egentligen. För att de har "förtjänat det".

Till er som inte vet så är det slut mellan mig och min sambo sedan... en vecka tillbaka. Jag har försökt skriva om det men orden kommer inte ut rätt. Vi har ju ändå varit tillsammans i mer än en fjärdedel av mitt liv. Sex och ett halvt år. Hela mitt vuxna liv. Det känns så konstigt att tänka på det så.
Alla verkar rörande överens om att det inte var mitt fel att förhållandet mellan mig och Kalle tog slut.
Ändå vill de ändra hela min person.
"Du är för snäll."
"Skaffa lite skinn på näsan."
Var inte bara ledsen, bli för bannad.
Gör si, gör så.

Jag är perfekt som jag är och det är viktigt att jag är mig själv.
Men jag måste sluta vara så tofflig. Sluta vara för snäll. Bli arg och gärna lite bitchig.
Skaffa en attityd.
Det är lite synd tycker jag.
Att jag ska behöva ändra på mig när de allra flesta verkar tycka om mig för precis den jag är.

Jag får inte ihop det.
Och nu sitter jag här igen med en klump i bröstet och försöker att vara lagom ledsen. Ja och lite arg förstås. Men bara på de som förtjänar det. Inte på de som är snälla nog att tillrättavisa mina känslor när de som vanligt går över styr. Jag går alltid över styr. Jag är för ledsen, för snäll och ja ibland är jag ju för glad också.
jag är bra precis som jag är.
Jag måste bara fixa till några saker.

Ja detta är vad jag tänker på nu när allt är mörkt och tyst och jag är ensam med mig själv igen. Eller åtminstone med den modifierade versionen av mig själv.
Men antagligen är jag för dramatisk nu igen.
Jag lyckas ju aldrig vara lagom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar