Lilla familjen och så det kan gå

Jag lyckades äntligen få till ett familjeporträtt!

Fast trots allt som hänt tycker jag att det fattas någon.

Du skulle ju också varit med. Suckat åt mig, klagat och stretat emot.

Värre än kissungarna.

Fast jag vet ju att det bara är en fantasi. 

I all sin brist på kärleksförklaringar, i all sin imperfektionism,

Är det fortfarande bara en fantasi.

Den bästa och mest realistiska jag kunde komma på.

För till och med i min fantasi hade du hatat det.

Jag kan inte ens lura mig själv längre.

Plötsligt ser jag allting så klart och inser ändå.

Det här var inte vad du ville ha.

Du ville aldrig vara en del i vår lilla familj.

Det är okej.

Vi kommer klara oss bra ändå.