Ni anar inte hur svårt det är för mig att ta mig ur sängen nuförtiden. Allra värst är det när jag går och lägger mig i tid. Som igår. Idag kom jag upp ur sängen en timme innan jag skulle befinna mig på dagens fotojobb.
Som jag inte hade någon bil till.
Hur glad tror ni jag blev när jag kom ut och upptäckte punktering på cykeln?
Aja, bara att springa.
Eller gå fort snarare, jag springer aldrig.
Men alltså jag hann ändå med god marginal? Varför kan jag inte gå till jobbet på så kort tid, det ligger ju ändå närmare menar jag...
Det måste vara förkylningen som har gett mig superkrafter I guess.
Sådär. Ännu ett meningsfullt blogginlägg. Allt för fansen liksom.
Vill ni att jag ska ta en bild på min frukost nu också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar