Fota, hem och duscha på en kvart, vidare till jobbet, dra in till stan direkt när butiken stängt, hänga hemma hos Johanna fram till midnatt, hem, somna vid halv två, upp vid halv sex, jobba och direkt till Söderåkra för att fira Pontus och Patric när jag slutat.
Hem och redigera bilder efter det.
Upp och jobba imorgon.
Puuh.
Förra året hade jag blivit kallsvettig och fått hjärtklappning av att bara tänka på att ha en sånhär helg men alltså, så himla kul ändå?
Men jobbigt.
Fy fan vad trött jag är. Plussa på en utgång i onsdags med sen hemkomst och en filmkväll som visade sig bli ännu senare på torsdagen så det är nog inte så konstigt att jag är sådär svart under ögonen igen som jag var i vintras.
Och hela tiden, genom varenda steg jag tar hör jag Seths röst i huvudet så påpekar hur dum i huvudet jag är och att jag borde stanna upp. Vända mig om och gå hem, krypa ner i min säng och dra täcket över huvudet.
Nästan på att mitt nya liv börjar kännas aningen självdestruktivt men det är så svårt att avgöra när man inte beter sig som man ska?
Det gör inte ont. Jag är inte ledsen.
Faktum är att jag är gladare än jag har varit på länge.
Mitt i nolltoleransen mot sömn och vila har jag mer energi än under hela mitt vuxna liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar