Mina sista ord borde ha varit förlåt för allt jag aldrig sa.

Så jävla mycket frågor!
Har ni varit med om det någon gång?
När man träffar någon och bara vill veta precis ALLT om den personen?
Verkligen. Allt.
Frågorna bara hoppar ur munnen fortare än man hinner reagera och ändå, ÄNDÅ fastnar precis vartenda litet svar.
Det är bara tiden som liksom inte räcker till.


Sen när började jag bry mig om människor?
Det är sju-hu-hu-kt jobbigt.


Nu ska jag sluta lyssna på Kent.
Kentförbud rent av.
De får mig att tänka ännu mer, om det ens är möjligt?