Vårkänslor

Försökte skriva ett blogginlägg men allt blir bara så jävla deprimerande.
Solen lyser, himlen är blå och om jag fortfarande hade frikort till Carls garderob hade jag hämtat en av hans tjocktröjor och satt mig på trappen med en kopp kaffe.
Jag skulle ju kunna använda en av mina egna tröjor men det är inte samma grej.

Det är lite märkligt det där, att ha kommit till den punkt då jag känner att jag kommer sakna hans tjocktröjor och ljudsystemet mer än honom själv.
Bra antar jag.
Och lite skitstövligt.
Ganska mycket skitstövligt.

Fast det är okej att vara lite skitstövlig ibland, jag gör ju ändå så gott jag kan.
Även när det tar emot och gör ont.

Det sitter en liten katt i fönstret och gnager eftertänksamt på blomman han trängs med.
Han vet så väl att hans matte har lovat att han ska få gå ut idag så han fjäskar lite extra.
Ja, så gott han hinner i alla fall.

Från sovrummet hörs den andra kattens lugna snarkande.
Lyckligt omedveten om att matte tänker tvinga upp honom ur sängen och ut i friska luften om en stund.