tisdag 27 september 2016

Trasig

Okej så det var en tumör som satt på Nattis bakben.
Jag tycker fruktansvärt illa om det ordet, det känns negativt laddat även om det inte behöver vara det.
Operation om 9 dagar.
Sen analys.
Sen vet vi.

Det känns som om jag har en evig orolig väntan framför mig och jag har inte känt mig såhär trasig sen den där söndagen då vi åkte i ilfart till Läckeby med Tokyo för att han hade ätit två-tre meter snöre.
Det var lite samma väntan där efter, när man ska fortsätta som vanligt tills det händer något.
Och när det väl händer något kanske det är försent? Eller så råkar man titta bort just precis då och sen är det kört.

Jag förväntar mig alltid det värsta. Jag har lärt mig att det är okej att ta ut segern i förskott i positiva sammanhang, det värsta som händer är ju att man har varit glad i onödan.
Något jag däremot alltid har kunnat är att ta ut olyckan i förskott.
Jag ser faran i den allra minsta situation eller händelse.
Men inte den här gången?


Nattis har haft sin utväxt ett tag, inte en enda gång slog tanken mig att det kunde vara en tumör?
När någon väl kastade sanningen i ansiktet på mig blev det så brutalt uppenbart.

En enda gång råkar jag släppa min gard och just den gången kan det faktiskt handla om liv och död.
Jag tänker aldrig göra den missen igen.


Ska ta en promenad och försöka rensa huvudet. Sen är det bara åtta dagar till att beta sig igenom till första delmålet. Sen är det väl minst en vecka till innan provsvaren kommer.
Som sagt, jag hinner dö av ångest innan dess.

2 kommentarer:

  1. Åh vad hemskt! Hade missat totalt att du har tagit upp bloggandet och så möts man av detta.
    Inget är så dyrbart än familjen. Jag hoppas att allt har gått bra för liten <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3 allt har gått bra, fick svar på analysen igår och allt såg fint ut! Jag har inte outat för någon att jag börjat blogga igen för jag ville känna mig för lite om det kunde vara något att ta upp igen innan jag lovade för mycket men vad roligt att du hittade hit i alla fall! Så vet man att man inte skriver helt för döva öron ^^

      Radera