söndag 26 november 2017

Att vara utbildad mäklarassistent ändå

Alltså oh dear lord. Hade ju en ambitiös tanke på att blogga om varje Stockholmsresa åtminstone men vips så sitter man här och är färdig och undrar vad som egentligen hände?
Så overkligt.

Vi drar en recap:

Andra resan till Solna minns jag inte så mycket av?
Var nog mest nervös.
För allt.
Skulle flyga forever alone, skriva min första tenta och överleva i den stora staden på egen hand i mer än ett dygn.
Men det löste sig ju? Minns att jag firade att första tentan var avklarad med bubbel. Svepte bara en flaska. Kände mig inte helt lost dagen efter under introduktionen av ekonomikursen. Var socialt uttömd och levde på riskakor, vindruvor och mealbars för att slippa vistas bland folk. Boade helt enkelt in mig på mitt lilla hotellrum utan fönster och tyckte nog ändå att det var helt okej för annars hade jag aldrig åkt tillbaka.




Tredje resan till Solna var jag faktiskt lite social men mina kurskamrater?! I know, jag är lika chockad som ni. Det var trevligt och det var somrigt och Solna var så fint?
Tentade ekonomin och klarade mig så mycket över förväntan att det var tur att jag inte fick beskedet förrän jag var hemma igen pga kunde ej hantera. Never been prouder.
Glömde bort allt jag lärt mig om att flyga från gången innan och att jag inte behövde oroa mig så jag oroade halvt ihjäl mig men dog ju inte så good for me.
Träffade en kund från ICA när vi landat i Solna som bara var tvungen att fråga mig varför hon kände igen mig. Ville svara att jag var en kändis men bet mig i tungan och förklarade att jag brukar sälja mjölk och toapapper till henne. Ändå ett litet fint moment i mitt liv känner jag som gjorde flygandet till en positiv upplevelse.


Nattis blänger för att påminna mig om att det är fusk att skriva svaren på armen...







Fjärde resan till Solna och jag undrade varför jag någonsin ens varit nervös för att flyga? Ja, alltså inte den där delen uppe i luften för den kan jag inte påverka så den stressar mig inte så mycket men allt som kan gå fel innan man väl är ombord och att på skakiga ta sig av planet och inte gå vilse innan man hittat rätt buss som för en tillbaka till Solnas trygga, numera välbekanta kvarter.
Inga problem, flög som om jag aldrig gjort annat i hela mitt liv.
Hängde lite mindre med kurskamrater men kände mig desto mer hemma även om jag bytt till hotellet bredvid och fått en egen liten lägenhet.
Tentade byggtekniken och värdering och satte full pott på båda.
Väldigt nöjd eftersom det ändå hade varit sommar och jag varit lite mer intresserad av vinkvällar med brudarna än av att plugga.
Började även få ångest över att det snart var slut, ändå ett ganska tydligt tecken på att det var rätt av mig att söka? Jag som panikade så i januari.

Vi drack förvånansvärt mycket champagne på lektionstid. Värt ändå?
Hoppas det fortsätter in i yrkeslivet sen, kan leva med det.


Femte och sista resan till Solna hängde päronen och Elton med igen. Det var så mysigt att sitta där på kvällen och käka sushi på hotellrummet och dricka bubbel. Få sällskap på morgonpromenaden till skolan dagen efter och ha något annat att tänka på än att det snart var över.
Sista dagen avslutades med bubbel, diplomutdelning och att taket höll på att rasa in över oss. Eller det lät så i alla fall. Vår föreläsare i byggnadsteknik sa att det "nog" inte var någon fara. De som höll på att renovera byggnaden vi satt i visste ju att vi var där.
Men ändå.
You never know.



 


Och så var det över? Vi åkte hem och en vecka senare var jag ledig från jobb och hade inget plugg hängande över mig och det var så himla chill? Insåg att jag var sketans trött. Men väldigt nöjd med mig själv. Växte nog en decimeter, minst.
Kan man få göra det igen tror ni?



Den här bilden säger verkligen allt, texten på ballongen är exakt hur jag kände
och man kan nästan se på mig att jag har växtvärk i själen?
Så himla trött och nöjd.



Och nu är det över och jag sitter här och funderar på vad som ska hända härnäst.
Men det märker vi väl antar jag.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar