Köksbordsfilosofen och ”man blir vacker om man dricker kallt kaffe”

En bild från igår och en från idag.

Samma stol, samma bord. Samma oljelampor tända.

Annat väder dock.

Regnar det?

Samma kaffe.

Ja, alltså på riktigt. Gårdagens kok där resterna sparades i kylen för att drickas med mjölk idag.

Vi hade ingen mjölk.

Min familj pratar alltid om finkaffe.

Risken finns att de bannlyser mig nu.

Jag trodde kaffekvalitén skulle stiga i mitt liv när jag började jobba på kontor och inte behövde springa ifrån koppen hela tiden.

När jag inte var stressad och hade fem minuter rast och därför fick ta det kaffet som fanns kvar sedan frukosten eller lunchen för att man helt enkelt inte hann vänta på kaffebryggaren.

Kan konstatera att kontorsjobbet inte har gjort underverk.

Men min kallt kaffe-tolerans har om möjligt blivit bättre? Det är typ sak samma nuförtiden.

Det enda kaffet jag inte dricker är väl det som är precis nybryggt och så varmt att man kan bränna bort sina smaklökar med en enda klunk? 

Förstår inte tjusningen.

God morgon från köksbordsfilosofen som gärna skriver långa utläggningar om sitt kaffedrickande.

Ni är välkomna att önska ämnen till kommande mornar i kommentarsfältet.

Peace.