tisdag 25 september 2018

Recap



Här sitter jag! I köket! I lugn och ro?!

Mest för att ett: jag har köpt nya stolar på loppis och jag sitter bra på dem här och två: för att jag äntligen kom upp i tid!

Jag var så duktig när jag började på fastighetsbyrån och gick upp vid sex varje morgon och hann med hur mycket som helst. Den senaste månaden har jag knappt kunnat öppna ögonen före sju vilket i och försig fortfarande är helt okej tid men inte wow jag hinner köra en maskin tvätt innan jobbet!/skura köksgolvet och tömma diskmaskinen-tid.
You know.

Jag har varit 100% upptagen med att skicka mail till mig själv den senaste tiden och därför ite prioriterat att blogga men här är en recap:

Markus föräldrar kom förbi och hjälpte oss att plocka ner tältet. Känner mig ungefär trettiosju kilo lättare nu när det är nere. Man kan knappt se att det har existerat:



Vad mer?
Jag har blivit avtackad av mitt ICA-gäng på Hotell Skansen.
Didn’t even cry, mest för att mina kollegor uppförde sig exemplariskt och låtsades som ingenting. Lite också för att några av dem bjudit med mig på berättarkväll på Kläckeberga lantcafé. Like the good old days.
Bortsett från att inget är som the good old days.
(Yep är jag är fortfarande besviken över hur allt blev)
(Yas jag ska sluta älta det nu, en vecka efter att ha blivit påmind is enough)
(Blicka framåt osv)

Har det hänt något annat?
Det var storm dagen efter vi plockat ner tältet. Vi tyckte inte att det blåste så värst men vi sov nog ganska hårt för när vi på söndagen skulle till tippen tänkte vi passa på att ta med oss de grenar som trillat från träden längs stenmuren.
Var inte riktigt beredd på att de där ”grenarna” var stora nog att vara enskilda träd.
Såatte.
Min respekt för stormar har ökat med ungefär 400% sedan vi flyttade hit.







Känns som om vi behöver ta tag i de där träden.
Ska bara se om det blir några pengar över efter att vi betalat värmepumpen och Tokyos tandläkarräkning i slutet på veckan. Han ska dra ut ännu fler tänder på fredag den lilla stackaren 💔





Han är cool kille hos veterinären i alla fall och charmar brallorna av alla som är där samtidigt.

Japp jag tror att that’s it? 
Imorgon är det Skördefestinvigning och jag känner en viss skräckblandad förtjusning inför tilltaget.
Man tror att man flyttar ut på landet där man får stanna bilem mitt på 136:an om man kör till jobbet lite för tidigt för att kossorna i början av byn ska gå över vägen vid den tiden men så plötsligt säger det BAM och så bor man mitt i smeten? Med kultur och konst och människor ALL OVER THE PLACE.
Spontant tror jag att jag föredrar kossorna men vem vet? Jag kanske slutar som en översocial kulturtant jag med? 
Stay tuned så att säga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar