Tråkigt nog har det funnits ett litet problem som alltid gnagt i bakhuvudet på mig. För en del av er kanske detta kommer som en chockerande nyhet medan andra bara suckar åt minnena.
För sanningen är den att jag är väldigt dålig på att cykla. Under en period när jag var runt tio, elva cyklade jag omkull hela tiden. Oftast blev det bara små skrapsår och blåmärken men nog hände det att mamma fick samtal från skolsköterskan ibland.
Dock finns det en logisk förklaring till mina cykelproblem, det ligger nämligen i släkten.
I min ålder var min moster precis likadan och familjen har alltid skrattat åt hur lika vi varit när vi var små.
Men så skedde ett break-trough i mina drömmar, ett steg i rätt rikting.
Min moster fick en Eu-moppe i bröllopspresent! Ännu bättre, hon klarar av att köra den också! (Peppar, peppar...)
Hon var förbi och visade upp den och lät mig prova, trots att den var ny och fin och hon vet hur illa det skulle kunna sluta.
Körde gatan ner och svängde utan några missöden! Så jävla stolt vill jag lova...
Så vem vet, nästa gång jag ser en bubbelgumsrosa vespa kanske jag slår till?
(OBS! Valet av skor var oplanerat, coolt va?)
Jag är stolt över dig att du kunde utan att köra omkull.
SvaraRadera