torsdag 9 mars 2017

Fastighetsmäklarassistentutbildning dag 1

Gaaah alltså.

To day was the day.

Dagen jag väntat på, längtat efter och bävat inför under hela 2017.
Kursstart av mäklarassistentutbildningen jag ska gå nu i sju månader.

Åkte upp till Stockholm med mina kära päron igår och idag vid 9:30 klampade jag in på Mäklarsamfundets kontor i Solna tillsammans med 24 andra människor i spridda åldrar och från alla håll i Sverige.

Schemat för dagen såg ut typ såhär:

9:30 Kaffe och mackmingel

10:00 Kursstart!

11:10 fFkapaus med bästa kak- och godisbuffén typ ever.

12:15 Lunch

13:15 Juridiiiiiiik

14:30 Fikapaus. Tar tillbaka att första kakbordet var det bästa ever, kakbord nummer två hade morotskaka #fikagoals

16:30 Slut för idag!

Vilket betydde "hemgång".

Also known as the prövning of my life.

Inte så att jag inte hittade till hotellet, eller till centrum, eller fick panik eller blev stressad eller något sådant men mina fötter?
Mina fötter.
Två dagar och cirka 500 milis promenad i vinterkängor med klack är bara too much. Plus att Stockholm är lite mindre platt är Öland? Kan inte lyfta benen just nu.

MEN!

Jag ligger nerbäddad i mitt minimala hotellrum, äter choklad och läser helt frivilligt om familjerätt.
Tittar även lite på tv, Tunnelbanan går på 5:an just nu och det blir en helt annan grej att titta på det när man bah "ja men där stod jag igår" eller "den tunnelbanan åkte jag igår" och "fan vad mycket psykfall det verkar befinna sig på den linjen jag ska åka imorgon kväll"

Byter till Mulan nu strax och sen är det läggdags.
Om allt går som det ska så är det tjugosex timmar och 15 minuter tills jag är hemma igen.

torsdag 22 december 2016

Uppersittarkväll och ny jultradition



 




























Någon myntade uttrycket att man inte var en del av familjen om man inte har en jultröja så när vi fick ihop en kväll nu före jul då vi kunde samlas hela gänget så var det ju givet vad vi skulle hitta på...

Kreativiteten flödade minst sagt! Tycker ändå att våra tröjor representerar oss som personer väldigt bra! Ska skaffa samma glittriga ögonbryn som min gran har. Goals liksom.
Och please notice att min gran, till skillnad från de andra inte har en toppstjärna utan en krona.
Eftersom han är king.


Snart är det julafton.

Nu ska jag åka och handla i underställ.

End of transmission.

måndag 24 oktober 2016

Naglar

Jag som aaaaldrig kunnat ha långa fina naglar (eftersom mim bror tog alla gener för starka naglar som inte går av bara för att man tittar på dem...) så blev jag så glad och pepp i somras när mina naglar plötsligt fick en knäpp och började växa!

Sen tog det en, en och en halv månad så var de sköra som torra höstlöv igen och jag gav upp...
Men det är ju så himla kul med nagellack?!

Så jag tänkte ta tag i det där igen... Om jag är duktig att fila och återfukta mellan varven så kanske lacken skyddar nageln så jag kan få tillbaka mina friska naglar?

Anyway, har passat på att leka och testa lite nytt denna veckan, nackdelen med mitt jobb är ju att lacket aldrig håller mer än ett par dagar, hur försiktig man än är 😒








söndag 23 oktober 2016

Mysdag

 



   





Idag var en sån där bra dag som börjar med fika hemma hos päronen. När vi kom hem la jag mig på sången och då ville Tokyo att vi skulle hålla tass/hand medan vi tittar på Svenska Hollywoodfruar och sen när Tokis vill hitta på något utan sin matte så möter jag Nightan i soffan där vi lägger oss och myser med te och julmagasin.
Nu har båda kissungarna tröttnat men Markus är hemma så mitt söndagsmys är oändligt?

Stort plus att det har regnat och haglat hela dagen. Love it.

Perfect day off. 

torsdag 13 oktober 2016

3 x Pink October


 



Det var ingen elakartad tumör på Nattis ben. Det var bindvävnad och helt ofarligt, inget som sprider sig och inget som kommer tillbaka.

Fint med goda besked i den rosa månaden.
Nu gör vi en insats så fler kan få positiva besked i framtiden.

tisdag 27 september 2016

Trasig

Okej så det var en tumör som satt på Nattis bakben.
Jag tycker fruktansvärt illa om det ordet, det känns negativt laddat även om det inte behöver vara det.
Operation om 9 dagar.
Sen analys.
Sen vet vi.

Det känns som om jag har en evig orolig väntan framför mig och jag har inte känt mig såhär trasig sen den där söndagen då vi åkte i ilfart till Läckeby med Tokyo för att han hade ätit två-tre meter snöre.
Det var lite samma väntan där efter, när man ska fortsätta som vanligt tills det händer något.
Och när det väl händer något kanske det är försent? Eller så råkar man titta bort just precis då och sen är det kört.

Jag förväntar mig alltid det värsta. Jag har lärt mig att det är okej att ta ut segern i förskott i positiva sammanhang, det värsta som händer är ju att man har varit glad i onödan.
Något jag däremot alltid har kunnat är att ta ut olyckan i förskott.
Jag ser faran i den allra minsta situation eller händelse.
Men inte den här gången?


Nattis har haft sin utväxt ett tag, inte en enda gång slog tanken mig att det kunde vara en tumör?
När någon väl kastade sanningen i ansiktet på mig blev det så brutalt uppenbart.

En enda gång råkar jag släppa min gard och just den gången kan det faktiskt handla om liv och död.
Jag tänker aldrig göra den missen igen.


Ska ta en promenad och försöka rensa huvudet. Sen är det bara åtta dagar till att beta sig igenom till första delmålet. Sen är det väl minst en vecka till innan provsvaren kommer.
Som sagt, jag hinner dö av ångest innan dess.

.

Hellu!

Har funderat på att återuppta bloggandet sen en tid tillbaka och what better time än när man sitter och väntar på att åka till veterinären med kisseliten?

Han har en utväxt på ena bakbenet och idag ska vi kolla upp huruvida det bara är en liten knöl eller om det är något allvarligt. Min lilla bebis...


Håll tummarna för honom!


fredag 20 november 2015

2015 - det bästa i mitt liv



Jag snubblade bakåt ett år i tiden. Läste texter  jag skrev då. Texter så genom syrade av smärta att jag blev tårögd. Var det verkligen sådär? Gjorde det verkligen så ont? Jag minns knappt, allt jag minns är den där känslan av tomhet. Att inte vilja eller orka göra något, bara sätta ena foten framför den andra tills dagen var över och det var okej att gå och lägga sig.
Och hoppet. För det som fick mig att orka stå var att jag visste att jag hade min familj i ryggen som hjälpte mig och så var det den där känslan jag aldrig riktigt ville ge upp, känslan som sa att bättre saker väntade bakom hörnet om jag bara höll ut.

Jag gav mig själv till nyårsafton och den första januari 2015 började jag resan mot mitt roligaste, sjukaste och mest fantastiska år någonsin.

Alla galna upptåg med min syster, jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv, ingenting kan mäta sig med första kvartalet av året. Flytten till lägenheten, när jag skriver detta ligger jag i sägen och tittar upp på stjärnhimlen genom takfönstret. Även om jag inte bodde ensam särskilt länge och även om min syster praktiskt taget bodde här hos mig i början så vet jag att jag kan nu.
Jag dör inte av att bo ensam, faktum är att det visade sig passa mig väldigt bra, även om det var jobbigt att veta att katterna var ensamma så långa dagar.

Och så var det ju den där valborgsmässonatten på O'learys. När den dryga snubben som brukade vara inne och handla med sin flickvän ibland, dök upp och började prata med mig och Matilda.
Och visade sig vara okej.
Och visade sig ha en kompis som såg väldigt bra ut och var rolig men som jag aldrig trodde att jag skulle se igen.
Som jag sedan träffade igen och trodde han skulle bli en nolla i mängden.
Som visade sig vara den som skulle bevisa för mig att jag inte hade varit så snett ute från början med mina tankar om hur ett förhållande egentligen skulle vara. Som fick kämpa ganska bra för att gräva upp alla drömmar och idéer om romans som jag sedan länge begravt.
Som fortfarande ibland måste kämpa mot min misstänksamhet när han gång på gång ter sig vara allt för bra för att vara sann.

Jag har efter nästan ett år fått tillbaka min Tokyo.
Nattis mådde bra av separationen för han och jag är samma. Han delar mina känslor och jag delar hans. Tokyo har alltid varit en liten egen individ med egna idéer och känslor och det tog hårt på honom. Han behövde en stabilitet och trygghet som jag inte kunnat ge honom, det var ng ingen som trodde men han är den sköraste själen av oss alla tre.
Och nu har jag fått tillbaka min pojk som jag känner igen honom, för i Markus har han hittat den där delen trygghet han saknade. Och inget har nog värmt mitt hjärta mer än det.
Det låter kanske sjukt men Nattis kompletterar mig, känner mig och kunde se saker som inte jag såg.
Utan honom är det inte säkert att jag hade gett Markus den chans han förtjänade.
För hur många gånger jag än förälskade mig under våren så var han den enda som nådde fram till den där muren som satt långt, långt inne. Ytliga förälskelser är en sak, men jag hade bestämt mig för att inte släppa in någon hur som helst. Nattis var den som sa åt mig att släppa in Markus, även om jag inte var redo.
För ärligt talat, jag var inte redo för ett nytt seriöst förhållande när jag träffade Markus.
Men ibland måste man våga chansa och jag har inte ångrat mig en dag.

För ett år sedan vändes hela min framtid upp och ner.
Nu ligger jag här, i min lägenhet, bredvid Mannen med stort M, med katterna som snarkar fridfullt framför elkaminen vi renoverat.
En liten familj.
Precis som jag alltid önskat mig.



onsdag 16 september 2015

Buskatt




Hela dagen har gått åt till att redigera jobb och fota Nattis som har varit på sitt värsta bushumör.
Det är inte ofta han vill göra något annat än att ligga i soffan och slöa men när han väl blir busig förvandlas han till ett riktigt litet monster.

Älskar dagar som denna så himla mycket, när jag känner att jag tycker om det jag gör. Idag har det slagit mig att jag inte längre har någon studio. Att jag kanske aldrig mer kommer ha någon studio?
Det känns lite vemodigt måste jag erkänna.
Som plåster på såren har jag i alla fall en porträttfotografering inplanerad på en ashäftig location så jag lever lite på den just nu. Ovan modell och ringrostig fotograf men platsen, PLATSEN SÄGER JAG! Jag tror den kommer bli hur fucking great som helst. Förhoppningsvis kommer vi iväg imorgon, annars lär det dröja två veckor till och ärligt talat tror jag inte att jag kan hantera den väntan.

måndag 17 augusti 2015



So don't fall in love, there's just too much to lose
If you're given the choice, then I beg you to choose
To walk away, walk away, don't let her get you
I can't bear to see the same thing happen to you.