söndag 25 februari 2018

Great plan

Vad jag förväntade mig när vi vöntade med tillträdet på huset till mars:



Vad vi fick:
Snöfri januari och halva februari sen... BAM!







Bra plan Sanna. Verkligen. Amazing. 

fredag 23 februari 2018

Familjemys ❤️





Ikväll är vi hela gänget hemma hos mamms och papps och har fredagsmys! Katterna är superhappy. Verkligen.

torsdag 22 februari 2018

Så taggad!!!

Omgomgomg!!!
30 liter målarfärg som bara väntar på att smekas upp på väggen... och golvet... och taket 🤔




Kan ej hantera the excitement!

Ibland när jag tänker på det här med bloggläsare så inser jag att om jag bara talade om för folk att jag börjat blogga igen så skulle jag ha mer än typ vadå... tre läsare? Jag menar, det blev ju mer eller mindre landssorg (på ICA Skansen i alla fall) när jag la ner ICA-bloggen.
Och det kan ju finnas människor som skulle finna ett intresse av att i framtiden lätt kunna hänga med i vad vi gör med huset (om jag inte slutar blogga lagom efter första penseldraget, standard jag) men alltså... En censur kanske vore på sin plats isåfall?
Eller?
Jag vet verkligen inte. Oroar mig kanske dock inte lika mycket för framtida inlägg som det faktum att bloggen har funnits sedan 2011... och man har ju inte alltid varit den vassaste hästen i kanoten så att säga.

Det sjukaste är att jag inte ens vet sen när jag började bry mig om vad andra tänker? 
Det är något ny dålig vana jag verkar ha skaffat mig.

Mvh ryggradslös och målarsugen

onsdag 21 februari 2018

Dagsfärsk faktaruta från fikarummet på ICA

Namn: Sanna
Ålder: 26
Politisk ideologi: folk som vill ha socker istället för kokos på sina delicatobollar är sjuka i huvudet.



End of message.

Puerto Rico del 3 - favoriter från mobilen


 

 
Paniken när vi efter fyra dagar upptäckte happy hour på hotellet?! Hade så mycket att ta igen.

 
Samlade inspiration till sambandsexponeringar och blev ledsen när jag kom på att vi inte får sälja sprit på ICA. Tänk kaoset som skulle uppstå om bolaget började sälja redbull ihop med vodkan.


 

Markus fick äta paella 
(som han som standard pratar om ungefär fyra gånger i veckan, statistik samlad sedan 30/4 2015) 
Han såg även något klipp på en kille som förstörde sin tjejs mat i ögonblicket hon skulle fota den och det blev ett stående skämt resten av veckan. Här är han påväg att mosa min efterrätt men fegade ur i sista sekund. Mes.


 

Nattpuss på stranden - sånt som måste förevigas


Det här är Timo.
Han bodde på hotellet och egentligen hette han säkert något annat och ärligt talat vet jag inte om han ens var en han men jag älskar faktiskt honom.


Försökte ändå hålla lite distans för jag vet att jag ej kan hantera att separeras från djur utan att dö en smula men sen en morgon ville Timo ligga i mitt knä och snutta på mig och nu sitter jag här hemma och saknar den där lilla skrutten.

Ti (a)mo lille kissemiss, hoppas du hittar nya turister att nästla dig in hos 








tisdag 20 februari 2018

Psykfall ♥

 



Det är snart tre år sedan jag träffade Markus för första gången.
Minns första gången han skulle komma hem hit och hur jag, trots att vi träffats ett tag, fortfarande inte var övertygad om att han inte var ett psykfall som skulle mörda mig i sömnen.
Typ.
Det tog ganska lång tid innan jag faktiskt köpte konceptet att han var en bra kille men som kvinna idag kan man väl inte vara nog försiktig antar jag.
Glad att jag vågade ta den risken dock.
Även om det var nära att han åkte ut med huvudet före den där gången jag drömde att han knuffade ut katterna genom fönstret för att bli av med dem...

Nu känns de där tre åren som ett helt liv.
Något självklart.
Och jag vet att jag tjatar nu men på måndag påbörjar vi nästa kapitel i vårt gemensamma liv!
Kan knappt vänta.



Det visade sig ju förresten att han faktiskt är ett psykfall.
Fast den där bra sorten, den som matchar min egen galna hjärna 




Puerto Rico del 2 - Puerto de Mogan, Jeepsafari och Charlie Chaplin

 

Charlie Chaplin baren i hamnen hade bästa lunchen och bästa persiko mojito.
Ever.



Vi tog glasbottenfärja till Mogan och gick på marknad. Det var varmaste dagen på hela veckan och allmänt mysigt. Rekommenderas! Men man såg inte så himla mycket fantastiska grejer under färjan. Lite småfisk och de kunde man lika gärna titta på i hamnen i Mogan. Har man inte varit ute på havet tidigare (som vi hade när vi spanade på delfiner) så får man nog ut mer av att spana på utsikten från övre däck.




Min lunch som fick mig att gråta eftersom jag ej kan hantera fisktänder och för mycket ben i maten.
No joke.


Från marknad i Mogan till Jeepsafari. Ett gäng unga grabbar i jeepar på smala bergsvägar med 45 minuter off road-körning som avslut. Första intrycket var lite typiska killar i den där krock-åldern som gillar att ligga och leka på vägarna men de var väldigt säkerhetsmedvetna och guiden (på bild) hade mycket intressanta grejer att berätta om ön! Off road-åkningen var mindre amazing, kämpade mest med att inte slå i huvudet. 


Intressant som invånare på en ö med vattenbrist att komma som turist till en ö med ännu värre vattenbrist.
Här är det ju i alla fall blött 48 veckor om året som fyller på depåerna. Tydligen är de bland de främsta i världen på att avsalta havsvatten, lyssna och lär Öland!

Tallskog som brann för 10 år sedan. Många av träden har svarta stammar då tallar tål så pass mycket värme att de
inte började brinna? Hur sjukt ändå.
Superträd.
Plus naturlig vattenreservoar på bilden. Fanns typ två styck, ser inte ut att räcka så långt dock...


HAHA! Kolla vilken bitch-dromedar. Grande hette han och han slet päls från den stackars baggen som chillade med sin andra dromedarpolare.
Aloevera-plantage! Typ det och kaktusar som växte uppe i de torra bergen. Fick smaka rå aloevera och det smakade
lök?? Tydligen släkt med lökväxter. Var även väldigt bra att stryka på mina kinder som hettade av kamelallergi från vårt tidigare besök på kamel (och dromedar) -farmen. 

 

Lagom skitiga efter att ha åkt off road ner för berget.




Utsikten ändå!
Som mest befann vi oss runt 950-960 meter över havet. Ganska exakt 900 meter högre än Ölands högsta punkt alltså så lite skillnad mot vad vi är vana vid. Även om vi tyckte att vi var högt uppe i bergen var vi bara halvvägs upp till toppen. Åt den sötaste och godaste apelsinen typ ever.
Känner att jag måste nämna det efter att jag tvingat Markus att skala och dela en med mig eftersom jag inte kan själv på grund av min allergi :( 
(Det var så jävla värt dock)





måndag 19 februari 2018

Måndag

Har längtat efter att blogga hela veckan men blogger funkar inte amazing från mobilen så har jag snällt fått vänta.

Idag är det en vecka tills vi får tillgång till huset och jag håller på att tvätta alla kläder vi hade med oss på resan. Jag fick äran att frakta den öppnade flaskan med rom i min väska  så föga förvånande luktade exakt alla mina kläder sprit när jag packade upp dem.

Ikväll ska vi till juristen och prata samboavtal och jag har nog aldrig varit mindre taggad på något i hela mitt liv? Fint sätt att förstöra en ledig dag.
Tyckte att vi bara kunde gift oss istället men det var tydligen oromantiskt sååå vi kör väl på det här istället.
Ska försöka packa lite också medan jag ändå sitter här och gör ingenting.

Nedräkningen kan ju börja nu!!!

Bild olovligt lånad av mäklaren/mäklarfotografen...

Puerto Rico del 1 - Åksjuka, solnedgångar och delfiner




Viktigt att ni ser Teneriffa i bakgrunden. Busschauffören tyckte att jag var dum i huvudet som inte fattade det.
Tittade för långt ner, är inte van vid höjder...


Ser ni det dolda meddelandet? Tyvärr var det inte från Markus. Får släppa planerna på sommarbröllop 2018 ;-) 

Ser ni Teneriffa? SER NI?!



       
 




Nu är vi hemma igen! Borta var bra, det kan jag inte förneka. Mvh hon som inte ville åka.
Vi har druckit öl, ätit solnedgångsmiddagar, provbadat tre olika stränder (och poolen), promenerat åttatusenmilomdagen (i uppförsbacke) (varning för eventuella överdrifter).
På alla hjärtans dag klyschade vi till det och drog ut med en båt som letade upp vilda delfiner!
Det var sååå häftigt, när besättningen hittat delfinerna stängde de av båten och lät delfinernas nyfikenhet leda dem till oss istället och nyfikna var de!
Simmade intill och under båten hela tiden. Det kändes så bra i hjärtat att få se delfinerna i sin frihet och de inblandade arrangörerna verkade måna om deras välmående. 
Plus att jag har en tendens att bli sådär löjligt lycklig i själen av öppet hav. 
När de värsta vågorna slog och man nästan trodde att båten skulle stå på näsan ner i djupet backade folk för att slippa bli blöta men jag stod kvar. Lite som när man var liten och ville sitta längst fram i morfars båt för att få känna saltvattenstänken i ansiktet.
Fast det här var hardcore varianten då.
Under veckan blev jag åksjuk i varje fordon jag satte mig, ja till och med när jag gick ner i dalen från fel håll... Men på sjön var det lugnt!



Houston we have a problem - jag har ingen kategori att lägga det här inlägget i? Får skapa en semesterkategori antar jag...