Kattkräkgult är inte jättefult (när man vant sig)

Vi har målat vårt hus!!!

Eller ja, vi gjorde det i somras. Fyrahundra procent inte onödigt kan jag säga. 

Några spontana tankar såhär när jag tänker tillbaka på processen?

Oljefärg är otroligt kletigt.

Alltså OTROLIGT kletigt.

Och man vänjer sig med att ha ett kattspyagult hus. Blev jätteledsen när mitt hus gick från ljustljust apelsinglassfärgat till färgen på Tokyos torrfoderkräk. För det är tydligen så vår husfärg ser ut när den är ny? Aja, har kommit över den sorgen nu i alla fall.

Vi har ett onödigt högt hus? Hälften hade varit nog. Det var ungefär så högt jag vågade klättra i alla fall. Tur för mig att jag gifte mig med Markus som vågar klättra skithögt.

Såhär i efterhand är det lite svårt att avgöra men det känns som om vi inte gjorde annat än att måla sista två veckorna på semestern? Det gjorde vi såklart. Vi hann med att fira Markus födelsedag både en och två gånger samt en kräftskiva och övernattning i vår husvagn med ett lånebarn.

Men på min födelsedag målade vi i falla fall! Inte för att vara sån men att måla hus i gott sällskap och sedan få besök som har med sig bakelser(!!!).
Lyx.
Helt klart en favoritfödelsedag.

Min lilla pojk kom på besök och arbetsledde! Bra arbetsledare är generösa med pussar, det är sedan gammalt. Förutom det målade jag på ganska exakt allt som kom i min väg för att inte råka missa något på huset. Hällde färg rätt ner i skon, målade Charlie på svansen och lyckades även pricka mig själv i ögat. Jag hann inte mer än tvätta ögat med en spritvåtservett (ville inte ha lacknafta i ögat pga låter inte hälsosamt? Lol) innan jag lyckades måla Markus i ögat också. Tyvärr i samma öga som på mig själv så hade vi blivit blinda hade vi ändå inte kompletterat varandra.

Nu blev vi ju som tur är inte blinda.

Men rekommenderar alla att låta bli att testa detta hemma.

Men titta så fint det blev! Nu syns det såklart inte så stor skillnad just här men man kan typ inte se längre att vårt hus nästan var ett kråkslott när vi köpte det?