Nytt år - ny sovrumstapet

Jag har - till och från - tjatat - bara en smula - på min äkta hälft om att vi ska tapetsera om sovrummet.
Hans motargument har alltid varit att den tapet vi har är väl fin?
Och jo, det är den ju. Men det har väl knappast med saken att göra? Typiskt karlar att aldrig hålla sig till ämnet.

Nu när resten av huset börjar falla på plats så känns den lite för... Modern? Och svår. Otroligt svår vill jag påstå.

Man kan ju ha grönt till den.

Och jag har ju grönt till den nya tapeten nu.

Men det är inte samma saaaaak.

Jag fick en ny sovrumstapet tillslut i all fall!

Eller fick och fick.

Jag sa att jag köper den eftersom det var 40% rabatt på den och Markus sa okej för att han antingen: ett, har kommit på att hans fru brukar ha rätt i såna här situationer eller två, hade glömt bort att han varit emot att tapetsera om sovrummet. Man vet aldrig riktigt med honom. Men oj vad nöjd han var när det var klart!

Jag också.

Otroligt nöjd faktiskt.

Tur det eftersom jag glömde det där steget där man tittar på tapeten eller åtminstone ett tapetprov i verkligheten innan man köper eftersom tapeter sällan ser ut som de gör på internet.

Men det gick ju bra ändå?

Gifte mig alltså med en man som håller för öronen på den dammsugarrädda katten medan jag dammsög. Om någon fortfarande tvivlar så kan jag meddela att jag vinner livet.

Kan ärligt erkänna att Tokyo nog var mer behjälplig än jag var under denna tapetseringen. Mitt jobb - att skära ut våder - STRÖKS? Mackan hade ett bättre sätt att tapetsera den här gången.
Oh well. Jag lät honom hållas. Serverade cola, spelade Arvingarna och flyttade laserpasset.

Och tittade på. 

Mest tittade jag på.

Visst blev det otroligt mycket bättre? Det ser man ju trots att klockan var fem på eftermiddagen när jag skulle fota och det var natt ute.