Fick svälja stoltheten och gå och väcka min sovande bror.
I hörnet på mitt rum satt nämligen en Liten spindel.
Dock var det inte vilken spindel som helst, det var av den värsta sort.
Den stirrande rasen.
Ni som stött på den vet vad jag menar, ni andra kommer förstå den dag ni ställs öga mot öga med detta odjur.
Den bara satt där. Stirrade på mig med en blick som sa "ja men slå ihjäl mig då om du kan!"
Det kunde jag inte. Inte ens med flugsmällarn.
Om blickar kunde döda hade jag varit den som var nerspolad i toaletten nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar