Dvala

Min lilla Tokigo  ♥

Gaah en vecka kvar sedan tänker jag tillåta mig själv att krascha. Sen är allt jag bävat för över och vardagen kan få flyta på utan onödig press. Gaah har fan varit gymnasiet all over again med all prestationsångest. Det är helt enkelt inte mening att jag ska testa mig själv på det här viset. Det är bara en fet lättnad efteråt, jag får inte ens lust att klappa mig själv på axeln efteråt för att jag har varit duktig och vad är då meningen med det?

I framtiden ska mina mål enbart vara i stil med att ha en helt ledig helg i oktober och att börja smälla i mig choklad som om det inte fanns någon morgondag.
Just nu känns det mest som om jag går runt i dvala, jag gör det jag ska och går sedan och lägger mig. Då och då slår verkligheten igenom och det är som om en flodvåg av tankar och känslor försöker dränka mig.
Alla dessa "goda råd" från gud och alla människor gör inte direkt saken bättre... Ibland vill jag bara bita huvudet av folk.