Under all (själv)kritik

Finaste hunden evvah.

Jag blir så förbannad på mig själv att jag aldrig lär mig. Sitter och deppar vid skrivbordet för att jag inte tycker att jag håller måttet med mitt fotograferande. Eh, ja juste. Den egentliga anledningen är nog sömnbrist för då blir minsta dammkorn ett förödande problem.
Var och plåtade lite vinter för någon vecka sedan, hade sådana sjuka förhoppningar på bilderna och nu när jag äntligen tittade på dem i datorn ratade jag allihop.
Det var några bilder på hunden när han grimaserade mot kameran som jag gillade men i övrigt ingenting. Kvällar som denna vill jag bara gömma kameran längst in i garderoben och lägga ner hela grejen. En annan idé vore ju att gå en fotokurs men jag har ingen energi över till det.

Om jag skulle ha ett nyårslöfte till 2013 borde det vara att vara noggrannare med min sömn och inte försätta mig i situationen. I allmänhet kunde jag väl sluta vara så självkritisk. Jag har blivit bättre för det händer ganska ofta att jag dunkar mig själv i ryggen och säger "fan vad du är grym!"
Tyvärr är jag lika duktig på att peka ut alla fel och brister, allt som inte duger i mina egna ögon. Särskilt saker där jag vet att folk förväntar sig resultat, exempelvis i fotograferandet.
Jag får så mycket beröm utifrån och det gör mig jätteglad, jag tar åt mig och växer lite. Tyvärr är det inte alltid den lilla självkritiska delen i mitt huvud låter mig komma undan med att om andra tycker att en bild är bra, då måste den ju vara det även om jag inte håller med dem.
Jag är min egen hårdaste kritiker och tyvärr den jag av samma anledning, lyssnar på mest.

Nu hade jag tänkt försöka knyta ihop texten men det står still i huvudet. Ännu ett tecken på att jag är alldeles för trött. Imorgon ska det städas och mysas och sen tänker jag varva julfirande och jobbande varenda dag resten av veckan typ.
Jag har en känsla av att jag inte kommer orka släpa mig ut till tvättstugan klockan sju imorgonbitti...