Okej jag vet inte hur mycket jag faktiskt berättade för er om en av de bästa kvällarna i hela mitt liv?
En resa som praktiskt taget tog mig och min syster och kedjade fast oss i varandra.
En resa för min skull.
Som visade sig bli ett sånt jävla äventyr.
Jag vet inte men jag tror att någonting gick sönder i mig och Mat den där kvällen när vi knuffades med svettiga kroppar och stod längst fram i Fryshuset. Typ en spärr eller liknande som tidigare har hållit åtminstone en av våra fötter på jorden när vi gjort något.
Efter den här trippen där vi fick träffa massor av asballa människor (musiker och hustlers) har vi gjort så himla mycket coola grejer. Kentfest och Harry Potter i Norrköping för att nämna två grejer.
Nu har vi konsertbiljetter till All Time Lows första arena show. I London.
Cirka ett år och en månad efter att vi såg dem för första gången.
Tolvtusen personer mot vad, typ fyra hundra?
Öland-Stockholm mot Öland-London.
Jag är livrädd.
Och så jävla peppad.
Ni får hålla till godo med de få bilder jag hade på denna datorn, de finns överallt utom just här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar