Istället för att säga tvärnej till allt så kan man ju offra lite sömn och hinna med (nästan) allt man vill göra? Eller så kan man ägna all sin vakna tid åt att sova, det är helt okej det med.
Saknar de där dagarna i början på månaden när framtiden såg så himla ljus ut! Och typ i början på förra veckan när jag bad alla dra åt helvete bara för att jag kunde! Och jag bara kände mig så himla stark och självständig och sen igår såbara BAM så hann sömnbristen i kapp mig och jag lipade på soffan i två timmar efter jobbet innan jag somnade och sov hela jävla eftermiddagen för att jag helt enkelt inte stod ut med tanken på att vara vaken.
Haha ursäkta mig fröken Dramaqueen liksom. Idag var jag glad på förmiddagen för jag hade en fotografering. Sen blev jag irriterad, sen var jag tvungen att torka upp efter en trasig sillburk och efter det var jag... Ja nä men efter det har jag nog varit ganska så neutral. Eller nä, det har gått upp och ner hela dagen, typ som porten ut till lagret på jobbet.
Efter 23 års studier av mitt huvud kan man tycka att jag borde ha vant mig vid mina humörsvängningar men nä. Jag blir fortfarande lika trött på mig själv.
Kan jag inte bara vara glad någon jävla gång?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar