Speaking of att feminism inte behövs...

Jag brukade alltid tänka mig att "fula gubbar på nätet" var något rädda föräldrar hade hittat på för att kontrollera sina barn.

Alltså ja, de existerar ju i allra högsta grad, det finns ju ingen som kan förneka men att ungdomar faktiskt gick i fällorna? 

Nä, de var ju så uppenbart vilka man inte skulle prata med och vilka som var okej.

Bortsett från att jag häromdagen när jag rensade bland mina gamla skivor med sparat skit hittade några gamla msn-konversationer.
Bland annat från två snubbar jag minns att jag tyckte bra om. Den ena var fotograf och den andra gjorde de mest fantastiska fotomontage och jag minns hur kul det var att prata med dem om dessa gemensamma intressen. Skit samma att de var 8-10 år äldre än mig. Inte gamla alltså men ni får tänka på att jag var runt 14-15 då. Men vart är logiken i att de överhuvudtaget ville prata med mig?
I deras ålder fick jag rysningar av bara tanken på att behöva prata med en tonåring. Finns det något mer efterblivet än tonåringar? Man håller sig ju gärna på avstånd från dem tänker jag.
Och jag lovar er, som 14-15 åring var jag precis lika dum i huvudet som alla i den åldern så inget tjafs om att vara mogen för sin ålder. Ingen tonåring är det.
Tonåringar knows nothing.

I konversationer med båda två har jag fått frågor om jag vill mysa med dem.
Allt slutade ju lyckligt dock pga jag var tydligen en mästare på att byta samtalsämne?


Dafuq Ante och Daniel.
I fkn trusted you.