Här lever livet bland målarfärgspyttsar och kattsandsspill.
Idag är dagen då jag tar tag i allt det där som fått stå åt sidan under förra veckan när jag städade lägenheten varje ledig minut. Typ städa hos tjejerna, äntligen nå botten på tvättkorgen, dammsuga alla små korn av kattsand som spritts med vinden över hela huset. Vattna och älska alla blommorna lite, ta ett varv i trädgården medan jag kliar mig på hakan och ser viktig ut och planerar vart jag ska sätta mitt STORA växthus när jag vunnit pengar.
Vet inte om jag ska get a grip och ta ut kissungarna på en promenad medan tvättmaskinen snurrar. Igår rörde jag mig ganska exakt från sovrummet till soffan, ett varv ut i köket och sen upp till sovrummet igen.
Jag tror nog att husets övriga invånare var ganska nöjda med detta. Så fort jag drar fram en filt och kryper ner på soffan kommer de smygandes en efter en och innan jag vet ordet av ligger jag nerklämd mellan tre karlar som sover så gott.
Och medan jag ligger där med armarna låsta i en märklig position som jag vet kommer ge mig kramp inom en kvart så inser jag att det inte finns någon plats i världen jag hellre hade varit på ❤️
Nu medan jag tänkte tillbaka på gårdagen insåg jag att det är måndag igen och tillbaka till verkligheten!
Vilket fick mig att vilja lägga mig och gråta i ett hörn.
Hur får folk det att gå ihop när båda två jobbar heltid? Är jag klen som redan nu får mentala sammanbrott över vardagens alla bestyr? Hur GÖR folk som skaffar barn?!
Man är ju i den åldern nu då folk börjar tjata om det.
Själv känner jag nog att självmord vore ett mindre steg än att skaffa barn just nu?
Inte aktuellt alltså.
Dags att resa sig från golvet nu, kom på att jag förträngt att jag ska till Färjestaden och visa upp bilen som blev påbackad för en evighet sedan. Det var nog ganska exakt det sista jag ville göra idag men imorgon kommer ju anticimex såatte det är bara att suck it up.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar