Det pendlar mellan enorm trötthet och pigga ögon med livsglädje här hemma. Vingligt är det konstant. Och lika rädd hon är i ena sekunden för att trilla, lika oförsiktigt kastar hon sig ut i nästa om hon är utanför buren. Kanske har hon lärt sig att min hand alltid är där och fångar upp henne?
Idag fick jag tag på medicinen i alla fall och wow, jag hade aldrig vågat drömma om att hon skulle vara så medgörlig?
Hon får sitta i sitt trygga lilla hus och tömma sprutan i sin egen takt och sköter det exemplariskt.
Min lilla kämpe. Nu ger vi det här 6 dagar till.
Bara du inte blir sämre.
Som belöning för att de är mina finaste flickor fick de dela på en kopp havremjölk.
För det är tydligen livet?
Måste verkligen lära mig att dricka det.
Eller så kan ju Oatly till exempel göra mindre förpackningar? 2 dl förpackningar med sugrör kanske? Lagom musstorlek.
Det smakar ju så jäkla illa?! Kan inte ens göra smoothie på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar