Det har varit jag den senaste månaden.
Typ som idag när Markus inte hade någon nyckel så han kunde dra hem husvagnen så jag fick hämta den efter jobbet.
Och det vore väl fine om jag inte var klen så det nästan är synd om mig?
Men låt mig berätta om händelsen, moment för moment.
19:22 anländer till husvagnen, fast besluten med en känsla av oövervinnerlighet och med ”Jag kan klara av det” från Herkules i lurarna.
19:23 jag borde verkligen öva på att backa. Stannade precis två meter ifrån husvagnen. Det här är inte bra nog.
19:23 backar lite till och går ut och tittar. Bestämmer mig för att jag kan flytta på husvagnen för hand istället.
19:24 och vem i helvete var så jävla dum att hen drog i handbromsen på husvagnen?
(Svaret är jag själv. Som alltid. Jävla pucko)
19:25 okej. Jag kan klara detta. *andas fokuserat och stretchar lite*
19:25 (femton sekunder senare) det här kommer aldrig gå.
19:28 svär lite
19:30 vrålar av ilska och skrämmer en fågel. Oh well, litet mission completed i alla fall.
19:31 ringer Markus och frågar om jag gör rätt. Får inget rakt svar snabbt nog och lägger på. Vilken flickvän man är ändå.
19:35 okej så skruvmejslen sitter fast? Men... alltså... ja... kan den inte bara sitta där? Inte? Okej...
19:37 OMG!!! Jag lyckades?!?! Överväger att lägga mig ner och dö. Men har ju stödben att veva upp och en husvagn att koppla på såatte... lika bra att komma igång.
Sååå det där tog ju bara en halvtimme. Men hem tog jag mig! Man är väl king.
Nu ska jag vila min armbåge som verkligen inte uppskattade att slita i handbromsen och ta en snus.
Markus har fått hem persikosnus och det luktar såååå gott.
Men älskar ju allt med persika så antar att jag ska börja snusa nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar