Yes middag.
Problemet är ju att jag aldrig slutar äta? Är så jävla mätt säger jag samtidigt som jag tar ett till kex med mycket ost OCH salami på.
Rimligt.
Förstå hur kämpigt det var att ta sig upp för trappan sen?
Dear lord.
Men nog om mat.
Jag sitter och tänker på möss.
Och oroar mig.
Och funderar lite till.
Flickorna har fått flytta isär idag. Vilja plockade Pärlans morrhår i vintras men jag försökte avhjälpa det genom lugnare miljö runt buren (mindre katter alltså...) och mer aktiviteter i buren.
Vet inte hur mycket det hjälpte men det blev bättre i alla fall även om Pärlans morrhår hölls något korta.
Nu under tiden Pärlan var sjuk började Vilja barbera henne i nacken och eftersom det fortsatt bli värre trots att Pärlan är sitt vanliga pigga, friska jag så bestämde jag mig för att dela på dem ett tag.
Så Pärlans päls har en chans att växa ut och hon kanske kan äta upp sig lite.
Tyvärr verkar den som tar deras nya särboförhållande hårdast vara Pärlan. Hon sitter i sitt torn i den gamla buren så nära syrrans bur hon kan komma medan Vilja röjer runt och möblerar i sitt nya hem...
Jag tänker att de ska få ses på köksgolvet i hagen under sin tid som särbos och när Pärlans päls är återställd testar jag att låta dem flytta ihop igen.
Jag tror ju inte att de vill bo ensamma?
Vad gör jag om det inte funkar?
Den enda reservplan jag har just nu är att skaffa en eller två möss till och se om det förändrar dynamiken i flocken?
Vi får väl se.
Håll tummarna för att lilla ”arresten” får Viljis på andra tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar