Soffan är fortfarande på tok för liten för att vara bekväm och ändå envisas jag med att bädda ner mig där varje år.
Men det gör ju inte så mycket när man får vara ute och suga åt sig solens första värmande strålar.
Det här är verkligen livet va?
Mamma och pappa var här och levererade sin gamla tvättmaskin till oss (omg omg omg!!!) och tog samtidigt med trädgårdsgungstolen jag fick i födelsedagspresent i ett tidigare liv. Markus verkar uppskatta den!
Själv hade jag nästan förträngt dess existens men nu kanske den kan få komma till användning igen!
Markus och mamma började även klura på att ta fram stenmuren under all denna eländiga murgröna som sträcker sig halvvägs genom trädgården. På bilden kollar Markus om han ens ser någon mur under grönskan. Efter att han hade passerat Narnia så kunde han skymta muren!
Vi har lite att göra så att säga.
Kom att tänka på att nästa helg är min näst sista jobbarhelg och framöver kommer det här vara vårt liv?
Så märklig känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar