Ett litet snedsteg som leder till att dominobrickorna rasar en efter en.
Det var det som ledde till att jag idag kom hem från jobb och teraputisk kaffe med min lösningsbenägna mamma, satte ner väskan i hallen och yttrade orden ”Markus, det är en sak vi behöver prata om”
För ni vet sovrummet jag var så jädrans nöjd med?
Igår bytte jag gardiner där till mina vita linnegardiner.
Och det förstörde allt.
När rummet blev ljusare insåg jag att det här inte alls är färgen jag ville ha. Den var mycket djupare när jag hade tunga sammetsgardiner till och nu är den mest pastellig och svår.
Och en vanlig människa kanske hade hängt tillbaka de förra gardinerna och gått vidare i livet men det vore ju faktiskt ingen sport tänker jag.
Så mamma skickade med mig en burk mörkare grön färg såatte nu ska jag måla om sovrummet i helgen och på måndag lämnar Markus in skilsmässopappren.
Lol.
Nä det gör han inte, han visste vad han gav sig in på. Men han skakade nog lite på huvudet åt mig när jag vände ryggen till.
Tänk vad livet vore ospännande om man gjorde rätt från början hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar