Jag är inte arg längre.

Okej så förra veckan var ju piss. Kom hem från jobbet i fredags och tog yttertrappan i slowmotion. Inte ens ett skämt. Ett. Trappsteg. I. Taget. Orkade inte lyfta huvudet ens för vad var ens poängen.
Men in genom ytterdörren kom jag och middag lagade jag med siktet på att få gå och lägga mig sedan för att det var meningslöst att vara vaken.

Fantastiskt nog har jag ju en man som är sjuk i huvudet och vips var vi inne på fjärde groggen och skrattade som två besatta. Markus sympatiskrattade till och med åt mitt partytrick med glasspinnar i näsan.

Han är fin han.

Så resten av helgen var faktiskt riktigt bra?
Hängde med Anja och Becca, fikade lite i Grönhögen, latade mig väldigt mycket på soffan and so on.
Igår frågade Markus om vi inte kunde gå och lägga oss vid halv åtta dock.
So we did.
För jag inser att det kan ha varit för att jag är ett jävla heltidsjobb att vara gift med, glasspinnar i näsan till trots.

Det här var den mest crazy bilden jag hade från mitt bröllop? Är typ besviken på att jag inte har en enda bild med något i näsan. Det är typ, halva min identitet? Vem ÄR JAG?

Men, för att avrunda, är inte arg eller ledsen eller ens lite apatisk längre.
Woop woop!
Låt oss hoppas att det håller i sig i minst en dag.