Livets helg VS... Inte livets helg.

Jag lever fortfarande på förra helgen. Första mars-helgen. Markus var uppe i Stockholm så jag och kissungarna bosatte oss nere i Grönhögen. Det var så himla mysigt för hela familjen samlades (utom våra respektive dårå) och det gick SÅ BRA med katter och hundar inne i huset samtidigt? Det är väl ändå det bästa lördagsgodiset man kan få.

Denna helg var verkligen inte livets helg däremot. I torsdags bar det av till Jönköping för att få lite svar gällande Tokyos sjukdomstillstånd. Tyvärr kom vi inte därifrån särskilt mycket klokare men med en påbörjad cytostatikabehandling i alla fall. På fredagen kändes Tokyo genast lite piggare, troligtvis tack vare kortisonet han fick dagen innan och det märktes faktiskt skillnad i svullnad redan då på några utav hans lymfkörtlar.
Detta gav mig väl lite hopp för första gången på jag vet inte hur länge.
Vilket gjorde att lördagens bakslag träffade mig som en ninjaspark i ansiktet. Tokyo satt och väntade på mat när han plötsligt hoppade ner från bänken, tog några steg och kröp ihop. Man blev nästan yr av att bara se honom för hela hans värld snurrade verkligen och han gjorde allt för att hålla sig fast. Anfallet höll väl inte på i mer än ett par minuter. Efter det ruskade han på sig och var precis som vanligt. Men sättet han jamade på? Han hade panik. Jag fick panik.
Jag trodde verkligen att han skulle kollapsa och dö där på köksgolvet.
Ringde Jönköping som ville att han skulle komma in.
Kul.
Ringde Läckeby för att se om de möjligtvis kunde hjälpa oss?
Tvek.

Vi valde tillslut att avvakta trots allt. Det är påfrestande för en liten katt att sitta 6 timmar i en bil flera gånger i veckan även om han är världens duktigaste på det.
Igår hade han en ny yrselattack men han var inte lika rädd den här gången så det var inte lika otäckt. Pratade med onkologen och hon verkade inte särskilt oroad.

Tanken på att närmsta hjälp är tre timmar bort ger mig fortfarande andnöd men peppar peppar, det ser ut som om cytostatikan gör verkan. På måndag är det dags för omgång nummer två och sen kan vi räkna ner för då är det tio dagar till omgång nummer tre. Sen ökar vi från tio dagar till tre veckor mellan behandlingarna. Sen får vi se? Vi tar ett steg i taget. Tacksamt nog har vi Christoffer som backar upp och öppnar dagis för små sjuka katter och deras uttråkade syskon när det behövs. Vet inte hur det hade gått annars.