Hej från snickaren

Överhört i kassakön på Bauhaus igår kväll:

 

”Får man ens in en tremeterslist i bilen?”

 

Okej. Idioten som sa det kan ha varit jag.

Svaret är att det får man, åtminstone i en Opel Meriva.

Jag var på Bauhaus igår! Helt själv! Ringde bara och skällde lite på Markus och sedan ett samtal till mamma för moraliskt stöd. Det gick typ bra? Hittade inte alls det jag vile ha egentligen för det jag ville ha existerade visst inte. Men jag anpassade mig och det blir nog inte sämre än ingenting i alla fall?

På lördag ska jag bygga en dörr. Markus har lovat att jag ska få låna hans skruvdragare. Helst vill jag ha en egen skruvdragare men han tyckte att jag kanske kunde börja med att låna hans. Tills jag vet hur man hanterar en skruvdragare i alla fall.

”Jag vill ha en liten, lätt skruvdragare” sa jag och han tittade på mig med en blandning av skepsis och blicken man ger ett gulligt, naivt barn som tror att de kan flyga bara för att hen har en filt knuten runt halsen.

”Det är ju bra om den orkar lite också…” försökte han försiktigt.

”MEN DET HAR JAG VÄL DIG TILL!” tyckte jag som annars får skruva allt som är på nivå enkelt för hand för att jag vanligtvis inte är betrodd att hantera Markus skruvdragare.

 

Han har ju inte fel, såklart. Men han har verkligen inte rätt heller. En klen skruvdragare som pallar lite mer än vad jag gör för hand är i min värld fortfarande bättre än att lägga in en arbetsorder med hantverkarlång väntetid hos min egen man. För ni vet, om jag ger honom friheten i ”kan du göra det här?” utan att specificera att det skulle ha varit gjort för en vecka sedan kan det dröja åtta månader innan det blir gjort.

 

Ganska exakt den här utläggningen har alltså lett till att jag ska bygga en dörr i helgen. En nätdörr alltså. Fast med spets istället för myggnät pga fint. Gick från ”vad är en såg?” till ”hur svårt kan det vara?” och sedan vidare till ”jag ska säga upp mig och bli snickare istället” på ganska exakt fyra och en halv minut. Det där sista kanske jag tar tillbaka efter att jag faktiskt har byggt dörren.

Jag har ju en tendens att bara komma på att jag kan saker. Typ spola upp ny undertråd till symaskinen, riva garderober, sätta upp gardinkrokar, gräva trädgårdsland… Ja ni hör ju. Saker jag rabblat att jag inte kan i hela mitt liv. Plötsligt kan jag bara?

 

Två saker jag dock inte spontant bara lärt mig för att jag bestämt mig för det är ju att mäta och göra saker rakt. Två ganska fundamentala saker för en hantverkare har det visat sig.

Men något ska jag väl ha Markus till å andra sidan. Han brukar komma ganska snabbt och rädda situationen när han märker att han knappt kan titta på mig utan att jag blir arg.

Bra grej ändå ju.

Att han är lugn och metodisk alltså. Och räddar grejer.

 

Stay tuned för att inte missa nätdörrsäventyret till helgen!