söndag 11 oktober 2020

När dygnet plötsligt har förtielva timmar


Idag har varit en såndär ovanlig söndag som verkar ha tjugo timmar extra? Kanske var det för att vi började dagen med att Tokyo kräktes på mattan i hallen vid halv fem. Han verkade lite medtagen och jag var ändå uppe så vi gick ner och Tokis fick äta frukost på soffan medan vi gosade.

När han var nöjd med det och hade piggat på sig var klockan fem and I was like, now what?

Så jag körde igång kaffemaskinen och kokade flädermarmelad som vilken mentalt hälsosam människa som helst hade gjort. 

När marmeladen var klar gjorde vi en dubbel sats äppelrutor och insåg att det var ganska mysigt att baka före soluppgången?
Så lagom när Markus klev upp satte jag in en plåt scones. Upptäckte att Tokyo hade slickat i smöret jag skulle ha till sconesen men vad gör det om hundra år när de bara var till mig och Markus. Säg inget till Tokyos onkolog bara.

Efter långfrukost sa Markus plötsligt att "här kan vi ju inte sitta!"
(obs kanske inte exakt så. Lite mindre energi kanske eftersom han bara hade varit vaken i typ en timme.)
Så vi gick ut. Markus hade en hel hasselbuske och fjorton ton murgröna att köra till återvinningen och jag skulle gjuta det sista på uppfarten. 

Efter det har tvättmaskinen gått varm, lister har dammats, gömda vrår har dammsugits och golven har torkats för ovanlighetens skull. På spisen stod en vikdsvinsgryta med egna morötter oooch där någonstans blev jag trött. Men jag skalade potatis, gjorde klart långkoket, tvättade två maskiner till OCH gjorde fröknäcke. 

Här någonstans borde ni insett att detta bara är ett enda långt skrytinlägg. Hoppas ni mår skit. LOL. 

Nu tar vi kväll med lakrits och sex and the city på soffan. Mackan kommer nog snart hem efter en playdate med min bror. 

Natti natt! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar