Pa-nik

 Nu är det bara två månader kvar till julafton. Är det verkligen bara jag som får panik över detta?
Låg i vaken sängen i morse efter att Mackans klocka hade ringt i uppskattningsvis fyrtio minuter utan att stängas av och vägrade gå upp. Istället googlade jag julrecept och insåg att det här inte håller.

HUR SKA VI HINNA NJUTA AV LIVETS FINASTE TID?!

Typ så. Det är ju inte socialt accepterat att börja baka lussekatter, pepparkakor och orimliga mängder julgodis än. Men om vi inte börjar snart kommer vi ALDRIG lyckas äta upp allt?! 
Nog för att jag har KAPACITET när det kommer till att äta, jag ligger helt klart över medel för vad en tjej i min ålder och viktklass borde kunna få i sig men det är sååå lite tid? Jag kan redan nu föreställa mig hur jag gråtande trycker i mig chokladpraliner trots att de står mig upp i halsen när vi kommer till julhelgen.

Trist är vad det är.

Synd att det är omöjligt att baka utan julmusik så jag måste spara ett helt års bakande och pysslande och klämma in det på årets sluttamp men så är det hårda livet.