Fläderbärslikörglassås

 

Är det bara jag som anser att vi inte har pratat nog om min fläderbärslikörglassås? 

Pratas det någonsin för mycket om glassås? Det kan (bör) man också fråga sig.

Min favorit när jag var liten var en giftgrön syrlig sås som verkar ha raderats från jordens yta? Antagligen var den lika giftig som den såg ut. Fett god dock som det mesta som är hälsovådligt.

Nu är min favorit alltså gjord på stark likör istället. Viktigt är att vara försiktig under upphettningen så inte alkoholen försvinner. Det vore ju tråkigt. Sen är det bara att ha i en rimlig mängd potatismjöl (eller orimlig så den blir tjock som fan, det är också najs) och efter det är det liksom bara att vräka på ovanpå en riktigt fin vaniljglass?

Nu är likören slut men förstå min lycka när jag insåg att Sanna från dåtiden var ett geni och frös in en lagom mängd bär för en sats till? Trist bara att det tar fyra månader innan den går att göra glassås av.

"Den som väntar på något gott" har alltid varit ett jävla skitordspråk.

Så nu kan jag inte annat än fundera... Vad mer kan man förvandla till glassås?