Hej från en som lever!

Tänkte att ni kanske var fullt rimligt oroliga by now efter hur förra inlägget slutade men här är jag!
Faktum är att jag egentligen påbörjat två inlägg tidigare men liksom tonat ut mig själv halvvägs ungefär och låtit dem ligga. Saknar verkligen tiden då man kunde blogga via mobilen? Google get your shit together. 

Vi hade en najs semester i alla fall och är nu tillbaka på jobbet sen en tid tillbaka. Jag har som vanligt den här årstiden en MASSA projekt som jag är svintaggad på men Markus står som tur är med fötterna på jorden såatte. Allt från att möblera om till måla rutiga golv och slipa trappor. Vi får se vad det blir, lol.

I helgen ska vi i alla fall måla klart fönstren som vi påbörjade för två år sedan. Vi har hyrt en lift och jag är mycket stressad över detta.

Någon måste ju vara det med tänker jag.

Kort recap av semestern: vi har inte gjort en enda vettig grej. Bara campat och promenerat och myst. Har fått dyslexi i fingrarna och förlorat förmågan att skriva på tangentbord och tänker att det är ett gott tecken på att man verkligen varit ledig.

Vi hann med camping i Karlshamn, tjejkväll på Diggeloo för att fira svärmor, camping i Bergkvara, Grönhögsmys och en perfekt trettioårsdag för att nämna några grejer dårå. Slänger in lite random bilder nedan bara för att ni ska förstå exakt hur jädra bra vi har haft det.

Karlshamn med Andersson-klanen var helt klart en höjdpunkt på sommaren. 

Så himla fin grej att få vara en del av den.

 

Födelsedagen inleddes med en överraskning! Fyllde ju år på en måndag och hade planerat kalas till helgen efter pga folk har liv? Men frågade om ine mamms, papps och syskonen skulle komma och äta frukost i alla fall? URSÄKTER levererades och jag tänkte inte så mycket på det eftersom jag egentligen inte tänkte att trettio år var en särskilt big deal.

Men vips var det måndag och utanför sovrumsfönstret ljöd skönsång vid klockan sju på morgonen.

Hela gänget var på plats, ink moster med familj. Livets överraskning!

Fick prinsesskronan jag själv anser mig förtjäna (hoppas aldrig det blir gammalt) och finfrulle.

Vid lunch pallrade vi oss mot Smedby för att gå på A World of Dinosaurs och hade lyckats tvinga med oss hela Andersson-klanen! Blev ännu mer firad på kuppen.

Kan ha varit min bästa födelsedag någonsin tror jag.

Annars har vi liksom bara sommarlovshängt? Tokyo rymde typ tio meter när vi var på kvällsprommis i Grönhögen, Nattis har varit så trött att jag var tvungen att hämta mamma för jag fick panik när jag inte kunde väcka honom, vi har SUP:at i Cementas kalkbrott och fotograferats av tyskar, köpt ett våffeljärn och ätit rimliga mängde våfflor. Semestern avslutades med en stadstur som resulterade i min födelsedagspresent från Mackan. Min mormor hade ett guldhalsband med en rund bricka och Ölandsbron på och jag har länge velat ha mitt eget Ölandshalsband eftersom det på så många sätt liksom rymmer allt som är viktigt för mig? Ännu finare nu när jag fick det av mannen i mitt liv.

Han frågade om jag inte skulle ha en kedja till men jag visste att jag redan hade den perfekta kedjan hemma. För ganska exakt ett halvt liv sedan fick jag nämligen ett halsband utav mormor och morfar i födelsedagspresent med det kinesiska tecknet för kärlek. En utav de få saker jag vårdad ömt genom livet? Bär det dock inte så ofta pga... Well... Sanna femton år och Sanna trettio år är väldigt olika på många sätt. Kändes dock fint att använda den kedjan eftersom mormor är inspirationen till mitt halsband.

Som ni märker är jag en sucker för symbolik. 

Låt mig.