Jag tror att det hann gå ganska exakt 20 minuter från det att snickarna sagt hejdå sista dagen tills jag skickade en bild på att verandan var "inredd".
Skyllde naturligtvis på Tokyo.
(Vilken förälder skulle inte menar jag?)
13 bilder säger mer än tre ord? "Jag har levt" är allt jag har att bidra med. Ni fattar inte vad jag levde med bubbelglas och målarpenslar och trappfikor och glada kattungar.
"Vi måste vara jätterädda om golvet tills det är behandlat!" sa jag innan jag satte mig och drack kaffe på det. Sen på kvällen släppte jag ut Kalle K där för att vi skulle "titta lite" och då råkade mosters älskling göra några märken i golvet med sina klor för att han var lite exalterad.
Och med fasit i hand var det ju TOPPEN? För jag skulle aldrig, aldrigaldrig bli arg på min lilla pojk för något sådant. Så när handtaget till vår kylbag lossnade någon månad senare och en kylbag FULLPACKAD med öl gick i golvet och gjorde ett fult märke så... Gjorde det ju inte så mycket. Kalle hade ju redan gjort de första märkena och första märket svider alltid mest.
(Utom när ens hjärtans fröjd och eviga längtan gör dem)
Golv är ju till för att levas på. Och i livet råkar man ibland tappa kylbagar och repa saker. Har ett hus ens fått uppleva ett liv om det inte är lite stött och repat på sina stället? Lappat och lagat. Det är så jag vill att mitt hem ska vara i alla fall.
Varje sekund längtade vi ut, han och jag. Där ser ni även hur golvet blev efter behandling.
(Efter incidenten med Kalles klor men före incidenten med kylbagen, tyvärr)
Ser absolut inte fram emot att inreda det här sen men det löser sig säkert, det gör det ju alltid? Under sommaren har jag testat trädgårdsbuketter och katterna har testat alla möjliga sovplatser för att hitta den bästa.
Jag har också provlegat platsen där min framtida bänk kommer stå. Detta kommer inte bli den exakta vyn eftersom jag räknar med att komma upp liiiite högre än golvnivå på bänken men man kan ju ändå få känslan av att det här kommer bli något otroligt.
En dag när jag var hemma ensam och oövervakad tröttnade jag på att behöva välja mellan öppen ytterdörr och kattsällskap så jag byggde en kattsäker nätdörr. Alla hatar och vägrar använda den utom jag och kanske Tokyo.
En dag när jag målade passade Macki på att dra el och VIPS hade vi belysning?? Och radio!! Och.. Fel katt inne på verandan? Numera kan man alltså utan problem sitta där om kvällarna och läsa böcker eller läsa korsord och lyssna på Tallinns kammarorkester på radion (Tokyo).
Och inom... Två veckor(??) så kommer vår dörr?! Och den blir jättefin och jag hade redan glömt hur jobbigt det är att bestämma saker och när det här bygget är färdigt tänker jag inte fatta ett enda halvviktigt beslut på resten av året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar