Eftersom jag aldrig mer i hela mitt liv tänker köpa hus (om det inte är en liten gullig stuga mitt ute i ingenstans) så har jag idag kommit på ett nytt projekt att viga mitt liv åt. Jag ska bli båtmänniska!
Eller bli och bli. Jag har ju alltid älskat att åka båt, ja så länge morfar var med i alla fall. Efter det har min skräck för sjömonster gått utför och respekten för djupt vatten snarast utvecklats till en panikartad tvångstanke att alltid vilja ha fast mark under fötterna.
Här kommer fem anledningar till att jag tänker följa min spontana idé om att skaffa båt:
1. Hur coolt ändå?
2. Jag bor på en ö
3. Face your fears. Bästa sättet att bli av med min vattenskräck måste ju ändå vara att dra ut på öppet vatten?
4. Måste ju göra något med all min fritid (hahahaha)
5. Jag älskar egentligen att vara ute på sjön och det är i närheten av vatten jag kan slappna av.
(Jag sa i närheten, inte i. Det hade ju varit lite motsägelsefullt)
Som ni märker är jag fett pepp på det här!
Men för att inte dra några förhastade slutsatser har jag självklart gjort en motlista också:
1. Jag kan inte simma och är sjukligt rädd för djupt vatten och allt som finns i vatten. (Utom guldfiskar. Jag gillar guldfiskar)
2. Ingen närvarande har glömt hur det höll på att sluta när jag skulle köra morfars båt. Fick bara prova en gång... Eller nä. Så illa var det ju inte. Jag var typ, tolv så det känns ganska okej att jag inte var pro på det där med att köra båt och ingen dog ju. Inte ens båten och hade jag bara velat hade ju morfar låtit mig köra fler gånger och lära mig men... resten av passagerarna i båten var inte så sugna på det och inte jag heller på den tiden.
3. Min plånbok behöver nog mer tid än mitt hjärta för att återhämta sig efter det här husfiaskot. (Vadå? Jag är inte bitter. Inte det minsta.)
För-listan är ju längre än emot-listan och... det är ju alltid en bra start?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar