Psykfall ♥

 

Det är snart tre år sedan jag träffade Markus för första gången.

Minns första gången han skulle komma hem hit och hur jag, trots att vi träffats ett tag, fortfarande inte var övertygad om att han inte var ett psykfall som skulle mörda mig i sömnen.

Typ.

Det tog ganska lång tid innan jag faktiskt köpte konceptet att han var en bra kille men som kvinna idag kan man väl inte vara nog försiktig antar jag.

Glad att jag vågade ta den risken dock.

Även om det var nära att han åkte ut med huvudet före den där gången jag drömde att han knuffade ut katterna genom fönstret för att bli av med dem...

Nu känns de där tre åren som ett helt liv.

Något självklart.

Och jag vet att jag tjatar nu men på måndag påbörjar vi nästa kapitel i vårt gemensamma liv!

Kan knappt vänta.

Det visade sig ju förresten att han faktiskt är ett psykfall.

Fast den där bra sorten, den som matchar min egen galna hjärna ♥