Att alltid ha en hjälpreda

Hahahahaha okej.

Vilken morgon jag hade idag alltså.

Jag tänkte att det skulle vara lugnt om jag gick upp tio minuter tidigare idag för att hinna ge Pärlan medicin innan jobbet. Före klockan 6 gäller ju dock inte riktigt samma tidsregler som vanligt så tio minuter motsvarar ungefär tre timmar missad sömn och ger ungefär 2 minuter extra tid.

Hänger ni med?

Antagligen inte. Men det är sant.

Precis som att tvättmaskinsminuter är en grej.

I alla fall.

Gick ner och började med medicinen eftersom det är viktigast. Måttar upp och tänker på vilken tur det är att jag är morgonpigg och vaknar till snabbt när jag väl rullat ur sängen. Förstå hur tidigt jag hade fått gå upp om jag var som Markus som behöver en timme för att ens fungera som en människa? 

Mitt liv hade aldrig fungerat då.

I alla fall, medan jag måttar upp havremjölk att blanda med (för att blanda varannan vatten var en ren förolämpning hälsar Pärlan) så kommer Tokisen och hoppar upp på bänken.

”Vad gör du morsan?” Frågar han och sticker näsan rakt ner i havremjölkspaketet så han fnyser slisksöt dryck över halva köket.

”Jag fixar Pärlans medicin”

”Jag kan hjälpa dig!” Svarar Tokyo och försöker ta sprutan ur handen på mig.

”Jag tror det är bättre om du inte hjälper till så mycket, Pärlan blir så stressad då. Du kan gå upp och mysa med husse en stund” tyckte jag eftersom husse är den bästaste i hela världen och Tokyo älskar honom så mycket att han faktiskt måste väcka Markus minst en gång per natt för att bli kliad på huvudet annars blir abstinensen för svår.

Jag bär upp katten till sängen.

Hinner knappt vända mig om innan katten har sprungit förbi mig.

Hämtar honom och sätter ner honom hos Markus som nu vaknat trots att jag alltid är så tyst och försynt på morgonen. (Haha)

(As if)

Markus trugar och lockar på Tokyo som skiter fullständigt i husse denna morgon. Hans matte och hans mus behöver faktiskt hjälp.

Jag stänger sovrumsdörren.

Halvvägs ner för trappan blir jag omsprungen av lilla Hjälpatillio igen.

Här svor jag absolut inte innan jag jagade ikapp katten.

Fångar Token och bär upp honom till sovrummet. Stänger dörren och går in i Markus rum för att hitta något att ställa för vår opålitliga sovrumsdörr.

Hittar en pall och tar med den.

Möter Tokyo i hallen.

Lyckas fånga katten medan jag balanserar pallen på höften.

Så.

Katten är säkrad.

Går ner och tar ut tornet där Pärlan ligger och sover.

Får mig en utskällning för vem tror jag att jag är som kommer och väcker henne så okristligt tidigt OCH DESSUTOM tvingar upp en plastspruta i ansiktet på henne?!

”Fy fan för dig” och andra väl valda ord hörde jag henne muttra innifrån huset medan hon gjorde allt för att undkomma medicinen.

När hon slickat i sig allt jag hade att erbjuda och bär tillbaka henne till buren försöker hon ta livet av sig genom att hoppa från tornet ner i buren.

Friskhetstecken tänker jag?

Tittar på klockan och inser att jag har tio minuter på mig innan jag måste dra till jobbet.

Har aldrig längtat så mycket efter frukost typ någonsin.

Lilla Hjälpatillio. Min lilla krumelur. Väx aldrig upp ❤️

OBS! vissa konversationer kan vara en efterkonstruktion av ett trött huvud...