Vi insåg väl någonstans att det inte skulle finnas en vettig människa ute i Kalmar på Valborgsmässoafton (och det fanns det ju inte) men vi gav det ett försök pga that’s how we rolled?
Spenderade cirka halva utekvällen med att undvika en dryg kund som stirrade på mig hela tiden. Ville veeeerkligen inte prata med honom. Han brukade handla av mig med sin flickvän och var en av de där kunderna som behandlar en som luft?
Men nu var jag intressant minsann märkte jag.
(Hashtag inte bitter)
Han gensköt oss på väg till baren i alla fall och inledde med ett ”står det slayer på din tröja?”
Det gjorde det inte.
Det stod boner.
Men han var glad för det?
Såg tydligen ut som en ”metaltjej” i mina boots och skinnjacka (som nästan ledde till att jag åkte på stryk kvällen i ära)
Vi nappade tillslut på att följa med och sätta oss vid hans kompisar, vi hade ju inte direkt några bättre planer?
Och där satt han.
Så jävla snygg.
Och jag minns att jag tänkte att det hade ju varit trevligt att träffa honom igen men när vi sa hej då förväntade jag mig att det var sista gången vi sågs.
För en vecka sedan hade vi tvåårig förlovningsdag?
Sinnes ändå tänker jag och ser mig om i vårt vardagsrum. I vårt hus.
Här är en bild på den legendariska ko-asken:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar