Recap från helgen

Förra veckan åkte vi till stan och köpte ett nytt kylskåp. Ett lite högre så vi visste att vi skulle behöva riva lite för att få plats med det så vi tänkte att vi skulle passa på att fixa det när vi var lediga i helgen.

(För jag är ju sånt numera. Ledig på helgen alltså)

Men alltså... tydligen var det förra kylskåpet gammalt nog att inte ha standardmått. Såatte... det var visst inte bara högre utan även bredare.

Hade inte en tanke på det scenariot.

Just nu har vi två kylskåp i vårt lilla kök. To be continued elt enkelt.



Gick ner och tvättade lite och kände mig övervakad. Blev lite lättad när jag insåg att det inte var inbillning och att det inte var en seriemördare* som låg och kröp i rabatten?

(*allt är relativt antar jag, det påstås ju att katter är de värsta mördarna)



Macky gick ut och grävde lite istället. Snart kan vi börja odlingskriget mot rådjuren!







Medan han grävde hängde jag tvätt utomhus. Under körsbärsträdet. Var så kär i livet där och då.



Medan vi andra jobbade och slet levde kissungarna lajf med utomhuslunch.



Vilket de tröttnade på ovanligt fort och klagade högljutt tills jag släppte in dem? Tydligen ville de hellre krypa ner ihop i sängen.

Vem kan klandra dem?

Avslutade helgen med ICA-häng. Som typ inte ens är ICA-häng längre. Men ICA förde oss samman och söndagsvin och grillning är ju faktiskt livet så vem bryr sig om terminologin bakom det hela.

”Få det att se ut som om du trillar ner” sa hon som var jätterädd för att klättra till den som var modigast av dem alla.

Tog den för laget.

För att pigga upp.

Och modigast är väl en definitionsfråga, det var ju inte jag som gick på två ben där uppe i nätet...

Men å andra sidan var det inte heller jag som faceplantande efter tre steg.

På väg hem kom jag dock på att jag glömt mina nycklar och att få tag i Markus efter att han har somnat brukar vara omöjligt.

Så där stod jag på verandan med ytterbelysningen som enda sällskap... så jävla kissnödig att jag höll på att sprängas. Med rådjuren smygandes bakom huset... Eftersom Markus inte vaknade av mobilen ställde jag mitt hopp till mitt hatobjekt nummer ett - dörrklockan.  

Vart är dörrklockan?

Det visade sig att vi inte har någon?

Hur perfekt hus har jag inte hittat? Tänke jag.

Sen svor jag kanske lite.

Lite.

Och medan jag funderade på vad mitt bästa alternativ var - sova i dynboxen eller krypa ihop på verandan och frysa genom natten dagen innan min fjärde arbetsdag insåg jag att man nog inte kan vinna det här såkallade livet.

I samma ögonblick svarade Markus och jag var räddad!

Men vad är grejen med att jag inte upptäckt bristen på dörrklockor i det här huset?

Det kan ju vara mitt bästa köp ever.