I can not handle the emotions.
Minns hur pappa och jag gaddade ihop oss mot resten av familjen i frågan ”vad är läskigast - skräckfilmer eller skräckböcker?”
Det uppenbara svaret är ju böckerna.
Samma gäller för känslomässiga själakrossande historier.
Typ Björnstad?
Och Björnstads uppföljare.
Vilka båda två har lämnat mig i fosterställning på soffan efter jag läst färdigt.
Någon startade Winnerbäck.
Att jag inte dog på fläcken var ett mirakel i sig?
Men sen kom Markus ner för trappan och hittade spillrorna av mig.
Pausade musiken.
Frågade om jag var hungrig.
Kom tillbaka med en mugg vin.
Nivån han älskar varenda liten del av min krossade själ är ju bara fantastisk?
Bästa beslutet i livet att put a ring on that one.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar