Det finns ingen botten

De senaste månaderna har min kropp börjat med något nytt och mönstret är TYDLIGT.

Seriöst.

Varje månad vid ägglossning förvandlas den till ett svart hål och behöver mat konstant.

Skämtar inte ens, om jag kunde äta non stop 20 timmar om dygnet och sova resterande fyra hade det varit bra liksom.

Like today.

Går upp, slänger i mig smoothien jag förberedde igår. Åker hemifrån vid halv nio-ish.

Är på kontoret till nio och tar några russin.

09:20 är det frukostdags. Äter macka och digestivekex.

10:10 börjar magen kurra.

Vid 11 när magen har haft valsång för hela kontoret i nästan en timme tar jag en banan. Magen är nöjd i cirka sju minuter.

Magen: är det inte lunch snart?

Me: Nej jag matade dig nyss, ge dig.

Magen: Men jag svääääälter.

Me: Det är OMÖJLIGT. Du fick en halv plåt ugnspannkaka och nötter till efterrätt igår du borde fortfarande mätt.

Magen: Fast var det inte lite snålt?

Me: Det var både banan, nutella och bacon till den där pannkakan.

Vill bara skrika åt den GE DIG men misstänker att kollegorna bara blir mer fundersamma då.

Tillägg:

Jag åt på riktigt en fullgod middag vid 18:30. Sen dess har jag ätit tre pepparkakor, två chokladbollar och smakat Markus middag.

Överväger att äta en matlåda från igår.

Send help.