Det mesta är fruktansvärt upprörande i min värld just nu och att ta sig ur sängen på morgonen är ett projekt. Lyckligtvis har vi två bantande katter som inte vill något hellre än att matte ska mata dem på morgonen för om de inte hade kört upp mig ur sängen vet i fan alltså.
Så mycket för att det här brukar vara min bästa tid på året och att vintern inte knäcker mig.
Tar tillbaka det uttalandet.
Vintern knäcker mig som en salt pinne under rätt förutsättningar och let's just say att förra året med stress, stora förändringar och utebliven semester allt roligt till trots, var just det. Rätt förutsättningar.
Men jag krigar på osv. Det finns ju alkohol att se fram emot menar jag.
Lol.
Nej men har bokat en tatueringstid i början av maj trots att det sitter en liten vettig person i mitt huvud och bah "Really? Nu? Är det verkligen vad du borde prioritera att lägga dina pengar på?"
Och nej, det är det såklart inte. Men fuck it.
Det är en muta till mig själv att kämpa med att hålla humöret uppe istället för att gå och gräva ner mig.
Hade behövt någon som kunde ge mig en kärleksfull örfil och ett "skärp dig! Du är bättre än såhär."
Ska sluta nu, jag tror ni fattar?
Hade förberett en massa då och nu-inlägg men alltså... Nej. Bara nej. Gick in i projektet astaggad men sen när det väl var dags att fota hade engagemanget sjunkit till halvhjärtat och trots att jag avslutat företaget nu har man ju ändå lite yrkesstolthet lååångt där inne.
Och bilderna var verkligen inte okej. Så jag kommer inte publicera de inläggen. Men det var ju kul så länge det varade osv.
Let us avsluta med en throwback till en mindre sämst dag:
Åh inte du också! Jag är också i en skit period, mest jobbrelaterat men när man tänker efter så är det även privat eftersom det är min familj i slutändan som också alla blir drabbade av jobbproblematiken.
SvaraRaderaIbland funderar jag hur mycket en människa ska behöva stå ut, och det är verkligen inte konstigt att psykiskohälsa har blivit allt vanligare.
Som du säger, ibland är det ett under att man ens kliver upp.
Men jag antar att det är det som gör oss starkare längre fram.
Även om det känns förjävligt just nu.
Jag önskar jag kunde ge dig mer uppmuntrande ord än så, men eftersom jag inte
ens kan ta till mig mina egna råd just nu mer än "en sak i taget".
Så ska jag inte tvinga på dig dom.
Det jag vill säga är att du är inte ensam. Glöm aldrig det!
Jag pratar mycket med min familj vilket också nu har blivit på ont.
Men hade dom inte pratat med mig hade dom troligtvis gått under helt och hållet.
Jag är väl deras lilla berg i det stormigaste stormen. Vilket lämnar en i press, not so good.
Men jag har lärt mig en sak under dom senaste skit åren.
Allt löser sig för eller senare, vissa saker tar tyvärr bara lite längre tid, och då gäller det att vara tålmodig.
Du får en styrkekram även om den är lite svag, men jag kompensera det med en jäkla bitchslap bara för att hålla dig på rätt köl. Ju ondare den gör desto mer kärlek i den <3
Tack Tessan <3 det är precis som du säger, allt löser sig!
RaderaHåll ut och gå inte sönder i dina försök att hålla ihop alla andra.
Vi får ge en styrkekram till varandra helt enkelt så blir den lite starkare!