Nej men ni förstår inte hur irriterad detta fruntimmer är på sig själv. I ett svagt ögonblick fick jag ju lite dåligt samvete över att jag körde över Markus och började måla om i köket. Vilket ledde till att hans "men jag tycker våra handtag är ganska fina..." blev till att han skulle få bestämma. Bara det att han bestämmer så himla fel att jag börjar ifrågasätta exakt alla andra val han någonsin gjort?
VAR HAN ENS KAPABEL ATT FATTA ETT BESLUT OM ATT VI SKULLE GIFTA OSS?
Varför flyttade han ens till Öland?
Varför tror han att han vill ha mig när han vill ha handtag?
Nu är det ju som tur är mer jag som är åt det övertänkande hållet. Ibland till den milda grad att jag är ganska säker på att jag tänker för oss båda.
Fördelen med att det är jag som sköter tänkandet är ju att chansen är väldigt liten att Markus skulle lämna mig för några handtag till luckorna. Även om jag just nu tänker att han nog borde det. Han förstår nog bara inte det.
Lätt att säga nu osv men jag är ganska säker på att jag hade brytt mig lite mindre om inte arbetsfördelningen hade varit att den ena parten hjälper till att skruva ner de stora luckorna på överskåpen och skruva ner lampan medan den andra partens jobb är att slipa, tvätta, foga, spackla, måla och allt det där extra trixet som alltid uppstår i gamla sneda hus...
Aja fortsättning följer om den stundande potentiella skilsmässan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar