Around here we stand up straight

Det här dräneringsprojektet blev ju inte problemfritt direkt. Frun i huset fick sätta ner foten lite och kan ha drivit igenom ett beslut eller två. Men är det en sak jag lärt mig utav de fantastiska människor som uppfostrat mig så är det att när det dyker upp problem längs vägen så backar man inte, man löser dem.

Så det gjorde vi.

Med gamla hus funkar inte alla moderna metoder. Var det en sak jag tog med mig från kursen i byggteknik jag fick genom min utbildning var det att man måste tänka sig för innan man gör moderna förbättringar på gamla hus. De är inte byggda för att isoleras och tätas med dagens metoder. 

Till det lite roligare - jag har haft livets helg? Markus har haft besök från Dalarna och jag hade tråkigt så mitt crew samlade ihop sig med spadar och arbetsvilja så nu har vi ett kapillärbrytande skikt intill husgrunden. Idag har luftfuktighetsmätaren i källaren visat på den lägsta siffran jag sett på det dryga året jag kollat den med jämna mellanrum. Det är ju säkert en ren tillfällighet men det har ju regnat mer eller mindre hela helgen. Känner mig lugn och tillfreds med mitt beslut i alla fall. Markus verkar ha slutat tveka och litar på mig. 

OAVSETT så blir det så jävla prydligt och fint med grus framför huset istället för mitt ogräsland. Har haft sjukt roligt, fått känna mig stark och glad. Markus föräldrar var här tidigare i veckan och hjälpte oss gräva upp södersidan och sedan kom min familj i helgen och hjälpte oss att fylla igen och gräva upp östersidan. Och lägga grunden till uteplatsen i söder.

Matilda vet jag inte vad hon gick på. Hon SPRANG med skottkärran med skevt hjul med ett brett leende på läpparna. 

"Vi ger det fem minuter" muttrade vi andra men jävlar i helvete alltså. Fyra timmar senare sprang hon fortfarande, samma leende på läpparna. Vi fick höra båda två att vi hade ett jävla pannben och att vi imponerade lite genom att bevisa att vi ändå var våra föräldrars flickor med vårt arbetstempo med de tunga gruslassen. Det kan vara det finaste någon någonsin sagt till mig och mina spaghettiarmar. Fick även höra "Fan Sanna! Du skulle kunna köra traktor!" Och nu ska vi ju inte överdriva för vi har ju alla sett mig köra bil men ändå. Fin grej att få höra, om än halvt på skämt. Lite lättare att sträcka på ryggen när man rullade tillbaka skottkärran och högg in på nästa lass.

En halvt orelaterad grej jag kan passa på att berätta är när jag var typ, femton? Och en av mina dåvarande närmsta vänner lade upp bilder på sina vänner och vad hon tyckte var det bästa med oss, som man gjorde på den tiden innan sociala medier blev en stor grej. Min främsta egenskap enligt henne var att jag hade snyggaste benen på jorden. 

Och jag har typ varit kränkt över detta sen dess?
Det var välmenat.  Jag vet det. Och det hade säkert landat bra hos någon som definierade sig själv efter sitt utseende som så många gör. Men jag gjorde inte det då och gör fortfarande inte det. Så jag tänker släppa det nu och ta mitt pannben och arbetsvilja som finaste egenskap istället. 

Jag tänker så ofta på hur barn alltid säger att de inte vill bli som sina föräldrar och har aldrig relaterat till något mindre än då. Jag är belönad med ett skyddsnät av de allra finaste vuxna människorna på denna jord och jag hoppas att jag kommer bli den perfekta mixen av dem allihop när jag blir stor.