För några veckor sedan råkade Markus yttra att vi kanske skulle ta och göra i ordning något utav rummen vi hade kvar i höst.
Ursäkta?
Låt oss säga att hans fru tände på alla cylindrar. Visste inte att det kunde hända? Att MARKUS lade fram förslaget INNAN MIG???
Är fortfarande i chock.
Jag brukar ju få komma med idén (brukar sällan få mothugg) och sen brukar det liksom bara RÅKA bli som så att projektet drar igång och att han får haka på.
Typ nya sovrummet uppe.
Idé från mig: Markus kan vi inte flytta in här?
Markus: mäter, klurar, funderar.
Jag när Markus kommer hem från jobbet en dag: Älskling? Det hände en grej. Jag skulle bara titta lite.
Klipp till stort hål i tapeten och masoniten så man ser den fina träväggen under.
Ungefär samma grej hände ju även innan vi flyttade in, när jag tog en vecka semester för att riva och måla hallgolv och masonit på väggarna och det plötsligt plingade till i Markus telefon på jobbet. "Det hände en grej" stod det under den bifogade bilden där Markus dåvarande fästmö hade rivit halva innertaket.
... Och på lilla toaletten där han kom hem en dag till en vitprickig fru som såg jätteoskyldig ut när hon yttrade ett "jaa jag hittade lite överbliven färg".
Men köket är ju i alla fall en helt annan historia. Diskussionen hade ju varit uppe på tapeten så att säga pga SKITFULT men Markus tyckte verkligen att det enda jordade rummet i huset kunde vänta. Rimligt. Det var ju faktiskt inte meningen att jag en dag när jag jobbade hemifrån och satt på golvet medan matlådan snurrade i mikron råkade se att plastfronten på ena kökslådan var lite sprucken. Att jag råkade pilla lite på det och göra det värre för att sedan inse att det kanske skulle gå att pilla bort hela är en helt obekräftad teori som ingen kan bekräfta. Plasten på lådfronten kanske bara trillade av helt utan yttre påverkan från en klåfingrig tjugoåttaåring som sedan bara försökte göra det bästa av situationen och provmåla lite?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar