Sagan om köksrenoveringen

 Nej men snälla, jag har ju inte visat NÅGONTING från vår köksrenovering förutom att jag råkade dra igång den? Sanna i framtiden kommer hata mig när hon går tillbaka för att bli nostalgisk bara för att inse att inga bevis på slitet existerar.

Håll i er, här kommer en bomb.

Vi börjar väl för skojs skull med fotografens bilder:

Här skulle jag då vilja peka ut ett par småsaker som är FKN FALSKT.
Det är OMÖJLIGT att leva på heltid i ett så litet kök och hålla det såhär undanplockat. Vilket gör att det ändå ser väldigt trevligt ut på bild? Man luras att inte notera att väggarna har tre olika färger och att kylskåpsdörren inte går att öppna pga att det står en fkn stol i vägen. Och! Också att inget grönt överlevt på den där bänken sedan vi flyttade in här. Inte ens min fiolfikus som min syster säger är helt omöjlig att döda. Hade även förträngt att vi brukade ha en lucka över kylskåpet? Den fick inte plats längre när vi behövde byta ut pygmékylen mot den minsta kylen som fanns enligt dagens standard. Tokis är mycket nöjd över det hålrummet i alla fall.
Nog om det. Nu följer mitt stök:

På första bilden ser ni ganska exakt hur köket såg ut innan. Och varför jag inte är mogen för öppen förvaring lol. Bild två (uppe till höger) är den långa kampen om hur vi skulle göra med handtagen på lådor och skåp.
"De som sitter är väl ganska fina? Vi kanske kan spraya dem guldiga om du vill" försökte Markus medla. Själv försökte jag hota med att jag skulle behöva använda upp all primer han hade till sina Warhammer-gubbar men det hjälpte ej. Lyckades få igenom mina knoppar till slut genom att envist hävda att "nej, du får bestämma, jag lovade ju det." och stackars Markus fick kalla fötter för att han visste att kökets hela existens plötsligt hängde på honom vilket han vackert trollade bort med ett "i slutändan bryr du dig nog mer än jag så vi kan ta knoppar."
Jag var beredd att börja om diskussionen men fick tipset av en klok kvinna att bara ta den segern. So I did. Men lovade dyrt och heligt att inte slänga de gamla handdtagen om vi skulle ändra oss någon gång. (Det kommer vi inte) Två av handtagen har faktiskt återanvänts nu, fast till vår nätdörr. Alla nöjda!
(Ish)

Mellan dessa foton gick det ungefär hundra år. Från det att köksbänksdelen av köket blev klar tog det närmare fyrahundra dagar innan jag tog tag i mitt liv (dvs diskbänksdelen) och målade den biten grön. Jag vet inte varför men den var extraordinärt segmålad. Jag visste ju att på andra sidan av den målningen hägrade något jag längtat efter sedan inflytt.

Nämligen att riva upp den kattmatsfärgade plastmattan och kolla vad som fanns under. Så när Markus vaknade den fjortonde juni kom han ner till ett kök utan golv. Då hade jag nämligen redan varit uppe i flera timmar och påbörjat projektet "rädda trägolvet!" Tacksamt nog är jag gift med världens mest toleranta människa så efter frukostpaus högg han i och hjälpte mig med det sista,
Jag sa nog inget då men det hade typ inte gått utan Markus. Skittungt nog att slita mattan utan att dessutom behöva lyfta en fkn spis samtidigt.
Undrar typ varje dag hur jag klarade av livet innan jag hade honom? Det måste ha varit så svårt.
Hjälpa-tillio inspekterade och jag grundmålade dörren. Mamma hade nämligen RÅKAT beställa hem den perfekta färgen och kommit på att hon inte hade något att måla den på...

        

KLIPP TILL GULDOCKRAGUL DÖRR I GRÖNT KÖK.

Äe men hur bra blev inte detta?

Orkar ej. H&M kastade även ett par perfekta kaffekoppar i ansiktet på mig i helt rätt nyans.

Nu då? 

Tokis har hittat tillbaka till sin favvoplats ovanpå kylskåpsdörren, det är så kul att åka med när dörren öppnas? Antar jag. Köpte en matta i grönt och gult som Tokis har älskat att försöka förstöra från första stund. Bra betyg tänker jag.

Vi är två mycket nöjda köksägare såhär i slutänden i alla fall.

Snipp, snapp, snut så var denna vackra saga slut?